Quantcast
Channel: Fröken Gröns Blogg
Viewing all 4371 articles
Browse latest View live

Trädgård, transportbil och TV

$
0
0
Idag har vädret verkligen bjudit på tvära kast. Under förmiddagen dristade jag mig dock till att småpyssla lite i trädgården. Den vidare grusläggningen har fått pausa lite grann. Istället har jag börjat förbereda det som ska bli grusgång med lite grävning. Marknivån är nämligen lite ojämn, så vi måste ta bort lite jord här och där, och kanten mot vildmarken måste fixas till. Här har vi slagit ner några överblivna stolpar sedan tidigare, mest lite grann på skoj. För att piffa till det lite extra har jag satt på dem "hattar" i form av några av de gröna terracottastrutarna jag köpte tidigare i sommar.


I den nya rabatten på vänster sida av gången blommar både rosor, nejlikrot och brokspirea för fullt. Jag är ändå tacksam för allt regn under juli månad, så att jag slipper hålla på och stödvattna här. 


Jag gillar ju spirea av olika slag, och brokspirean, som heter 'Genpei', har verkligen varit en trevlig ny bekantskap. Så läckert att blommorna (som blommar från juni till augusti) är både rosa och vita. Förvisso mest vita just nu, men iallafall. Den här busken blir cirka 60 centimeter hög och har ett kompakt växtsätt, som jag tror kommer bli fint i den här planteringen.


För att ge mer plats åt den fina lilla asken, som stod lite inklämd tidigare, har vi klippt ner en av mina uppstammade lönnar. Den hade dessutom börjat tappa formen och var inte alls lika rund och fin i kronan som tidigare, fast jag klippte ner den ganska hårt tidigare i sommar. Eftersom det kommer en kaprifol klättrandes på stammarna, så har vi låtit dem vara kvar, iallafall för tillfället. 


Jag har klämt ihop stammarna med hjälp av ett klotformat klätterstöd. Kanske blir det lite kul när kaprifolen når upp hit. Kanske ser det bara konstig ut. Kanske orkar jag inte hålla efter alla lönnskott, som kommer att växa ut. Men då är det inte värre än att vi sågar ner stammarna helt och hållet. 


En rolig nyhet är att vi har skaffat oss en extrabil. Tidigare har jag åkt buss till och från jobbet, men nu så här i coronatider är jag inte så sugen på att åka kommunalt överhuvudtaget. Vår första bil (en Renault Captur) har ju dessutom ett ganska litet lastutrymme, så vi tänkte att det vore himla praktiskt med en transportbil. Lösningen blev en begagnad men jättefin Dacia Dokker, som vi hämtade hem idag. Fatta vilka raider till plantskolan jag kommer kunna göra i den, hihi! Eftersom vi har en grushög på halva uppfarten kan vi dock inte köra in mer än en bil i taget just nu. Tur att våra snälla grannar har gott om parkeringsplats. 


Jag tittar väldigt lite på TV i sommar, med undantag för just onsdagar. Klockan åtta tittar jag på "Trädgårdsmästarna" på Sjuan, klockan nio fortsätter trädgårdstemat med "Fantastiska trädgårdar" på SVT1 och som pricken över i avslutar jag med lite deckare i form av "Fearless" kvart i tio på SVT2. Rätt praktiskt ändå att alla bra program är samma kväll, så kan man ägna sig åt andra saker resten av veckans kvällar. 


Oxalis och Sharon Stone

$
0
0
Det var sedan länge dags att byta blommor i mina låga gamla trädgårdsurnor. De är ganska grunda, så det funkar inte att plantera vad som helst, men på byns finaste lilla blomsteraffär hittade jag oxalis som passade jättebra. Den mörkt rödsvarta färgen på bladen i kombination med de ljusgröna stjälkarna blev verkligen en riktigt härlig kontrast mot den vita betongen. 


Vid trappan står mitt senaste vapen i kampen mot sniglarna: En isskrapa, som maken hittade till mig när vi var på Biltema härförleden. "Så slipper du böja dig så mycket", konstaterade han. Och nog fungerar den utmärkt för ändamålet. Vass, snabb och smidig och ett utmärkt redskap att sprätta iväg de tragiska resterna med. Jag har gått runt och känt mig som Sharon Stone i flera dagar, tills maken nyligen upplyste mig om att det faktiskt var en ishacka hon hade i "Basic Instinct" och inte en isskrapa. Well, well... Close enough, tänker jag. 


Idag har det nästan varit kallt. Det satt fint med en uppvärmande bastu på eftermiddagen. Nu sitter jag bredvid maken och sneglar på "Cursed" på Netflix, fast jag tittar bara på de scener som Gustaf Skarsgård är med i. I övrigt verkar det vara en ganska sömnig serie. Min nya trädgårdstidning börjar kännas mer lockande, får jag erkänna. Ja, så får det nog bli. Men först ska jag ta på mig en fleecetröja och gå ett varv runt trädgården med min isskrapa.

Färdig grusgång

$
0
0
Vi klurade lite på hur vi skulle göra kanterna längs vår tilltänkta grusgång och kom fram till att den absolut enklaste lösningen vore att slå ner samma typ av rabattkant som vi gjorde när vi lade gruset bakom stugan. Sagt och gjort. Det fick bli en ny runda till Granngården idag, och när kanten väl var på plats gick det snabbt att lägga både markduk och sedan grus. Resultatet blev kalasbra!


Nivåskillnaderna syns inte så mycket på bild, men vi har fått göra ett "trappsteg" i vardera änden av grusgången. Rabattkanten blev också ett bra sätt att terrassera upp mot sluttningen. Nu håller kanten jorden på plats, på ett bättre sätt än vad natursten hade gjort. Och på det här sättet blev det plötsligt en mängd stenar över, som jag kan använda till att göra färdigt "muren" på framsidan av stugan. Så bra!


Det blev plötsligt också en tydlig gräns mellan det prydliga ordnade och vildmarken till höger. Nu är det till och med riktigt charmigt att det är lite uppväxt där. 


Vi behöver lägga på några kärror grus till, men låter den första omgången sätta sig lite grann först. Jag slangade av den värsta sanden ändå, för att få en bättre känsla för slutresultatet redan nu. 


Vi har verkligen fått en helt ny trädgård i sommar. Det är så läckert nu när man kan gå runt nere i moraset, som inte är något moras längre. Vad ska vi kalla den här delen nu, månntro? Hmmm, det tål att tänkas på. 

Road trip till Småland

$
0
0
Igår kväll insåg vi att vi börjar bli mossiga, som bara går och lullar innanför grindstolparna här hemma hela semestern. Vi ska ju börja jobba snart, så det kändes bäst att börja träna på att kamma sig och vara ute bland folk. Dessutom skulle det ju bli värmebölja, och då känns det ju alltid extra lockande att sitta i en bil med AC. Därför fick det bli en liten road trip till Småland idag. Första anhalten blev Lammhult, där de har en mycket finurlig "turistbyrå" mitt i byn. Så underbar!


Vi besökte ortens alla möbelaffärer, vilket resulterade i att vi äntligen hittade en ny soffa. (Det var inte på Norrgavel kan jag säga.) Efter 12 år börjar nämligen vår IKEA-soffa bli både nedsutten, solblekt och lagom ingrodd, och då har vi ändå bytt klädsel en gång någonstans där halvvägs i tid. Den nya soffan blir en mörkgrå (den på bilden är mer blå) nätt tresits i klassisk modell, och den levereras om 6-8 veckor. "En perfekt soffa för dig som har begränsningar med måtten" står det som beskrivning på företagets hemsida, och det passar ju utmärkt i ett pyttelitet hus som vårt. 


Sen blev det god asiatisk lunch i Växjö och ett stopp på antik- och loppisladan i Gottåsa på vägen hem. Där kände jag mig desperat nödgad att stilla min uppdämda loppishunger med att köpa en porslinskanna i form av en vattenmelon. Kanske inte det mest estetiska loppisfyndet i världshistorien, men rätt kul ändå. Om man kisar lite, kan man ju ändå låtsas att det är en Bordallo Pinheiro för 700 kronor, hihi! 


Nu sitter vi här och är lite nöjda över att vi ska få en ny soffa i höst. Samtidigt konstaterar vi att det nog är dags att även byta fåtöljer, soffbord och matta. Det blev visst en kostsam dagsutflykt till Småland idag. Imorgon får vi nog hålla oss hemma...

Med två semesterdagar kvar

$
0
0
Söndag i min sista semestervecka, men det är faktiskt inte dags att gå till jobbet riktigt än. I år var jag nämligen smart och började min semester på en onsdag, vilket innebär att jag faktiskt inte börjar jobba förrän på onsdag. Det känns bra att ha två lediga dagar kvar, innan höstterminen drar igång. Förhoppningsvis slipper vi distansarbete nu och kan börja återgå till undervisning (om än anpassad sådan) på skolan. Jag har ju varit hemma större delen av tiden ända sedan i mars, så jag börjar verkligen längta efter att komma ut bland folk. 


Idag har jag plockat en bukett och ägnat flera timmar åt grävning. Det är ju liksom det jag har gjort hela semestern, så varför ändra på ett vinnande koncept, hihi! Idag är det den igenväxta grusgången på framsidan som har fått sig en rejäl makeover, men det får jag visa mer av imorgon. Nu skriker min kropp efter ryggläge i soffan. Aaahhhhhh, så skönt!

Uppsnyggad grusgång på framsidan

$
0
0
Nu när vi ändå har rejält med grus hemma, kändes det som en god idé att passa på att snygga till grusgången på framsidan. Vi gjorde gången 2011 och den var visserligen ganska smal redan från början, men med åren har den liksom krympt ännu mer på bredden. I samband med att vi hade grävmaskin på besök inför stugbygget, så blev den dessutom rejält uppkörd och gick inte riktigt att laga. Igår började utgrävningen. Jag satte ett långt snöre mellan två pinnar, som fick markera en rak linje från verandatrappan och ner till grinden. Sen gick det lätt att skära till en rak kant med kantskäraren och efter det gräva bort grässvålen innanför den skurna kanten med en vanlig spade. 


När kanterna var grävda, låg den gamla markduken och det gamla gruset kvar i en hög på mitten av gången. Markduken var trasig och full av rötter och ogräs, så den tog jag bort helt och hållet. Däremot krattade jag ner gruset i den befintliga sanden och jorden. Efter att ha stampat till ytan rejält, blev det en jämn fin grund till det nya gruset. Någon ny markduk blev det faktiskt inte, för större delen av ogräset som kommer upp här är ändå fröogräs och inte rotogräs. Vi får helt enkelt hålla gruset i rörelse och kratta det ofta. 


Idag kom det nya gruset på plats. Det var nära och bra till grushögen, som ligger till vänster strax utanför bild. Det blev himla prydligt och bredden känns mycket mer logisk. Tidigare hade vi betongplattor och en fotskrapa nedanför det nedersta trappsteget på verandatrappan, men det har jag tagit bort nu. Det blir finare med det direkta mötet mellan stentrappa och grus. 


Voilà, så har vi en ny fin och dubbelt så bred gång mellan grinden och verandatrappan. Och nej, det är inget fel på bilden. Vi bor ju mitt i en brant backe, så när man fotograferar får man välja om huset ska vara rakt eller om grinden ska vara det, hihi!


Ett annat projekt under dagen har även varit att städa upp efter alla projekt nere vid stugan, så imorgon får vi köra till tippen med en massa trädgårdssäckar. Sen tror jag bestämt att vi kan sätta punkt för "Semesterprojekt 2020". Nästan iallafall...

Sista semesterdagen

$
0
0
Sista semesterdagen är här, och jag känner mig ovanligt tillfreds med vad vi har hunnit åstadkomma under fem veckors ledighet. Vi har nästan inte varit någon annanstans än hemma under hela sommaren, men det där med "hemester" har inte varit så dumt ändå. Nu har vi grävt ut en helt ny del av trädgården, som redan har blivit en favorit att vistas i. Grusgången på framsidan är fixad och fin, och på vinden är allt städat och sorterat. Och på något konstigt sätt känner jag mig utvilad ändå. Kanske inte kroppsligt precis, men mentalt. 


Nu hänger jobbkläderna strukna på dörren och väntar, men det är inte med det minsta vemod jag sätter klockan på ringning inför imorgon. Sommaren är ju långt ifrån slut. Jag ser redan fram emot alla ljuvliga efter-jobbet-kvällar som väntar framöver. För att inte tala om sensommarhelgerna. Och höst-rean på plantskolan, hehe!

Styvmoderligt behandlade tomater

$
0
0
Jag går i motsatt riktning från den rådande trädgårdstrenden och odlar mindre och mindre ätbart i min köksträdgård för varje år som går. Det beror inte på att jag inte gillar grönsaker, för det gör jag, utan på att jag helt enkelt är för lat. Jag orkar inte hålla på att vattna och gallra och göda och fjäska. I år har jag till exempel bara tomater i växthuset. 


Vi har skördat några enstaka tomater, men i övrigt är allt väldigt försenat. Det kan ju i och för sig bero på att jag sådde fröna väldigt sent, och sen var jag inte direkt på hugget med att plantera om dem i tid heller. Jag får dessutom erkänna att de har blivit väldigt styvmoderligt behandlade i sommar, med alldeles för oregelbunden vattning och gödning. Vi har ju liksom varit upptagna med annat. 


Annars tycker jag som vanligt mest att det är roligt att använda växthuset som mitt lilla potting shed (planteringsbod). Här förvarar jag krukor, flaskor med gödning, material för uppbindning, saxar, blompinnar och annat som man ändå kan behöva i en köksträdgård. Jag är den första att erkänna att jag inte är någon trädgårdsmästare. Snarare en trädgårdsscenograf. För mig är det viktigaste med trädgård att skapa mysiga miljöer, som jag trivs att vara i. Och jag trivs faktiskt i mitt lilla växthus. Allra mysigast är det att vara här inne när regnet smattrar på glaset.


Jag har tomater i ett par pallkragar också. De har mer jordmån runt "fötterna" och har kommit minst lika långt (eller kort) som de inne i växthuset. Nu ska det ju iallafall bli riktigt soligt och varmt en vecka framåt, så förhoppningsvis sätter det lite fart på tomatskörden både inne och ute. Och redan ikväll ska den lata bloggerskan hjälpa sina plantor på traven och vattna lite...


Fjärilarnas tid

$
0
0
Nu är fjärilarnas tid. Från ingenstans fladdrar det helt plötsligt alla möjliga sorter överallt i vår trädgård. "Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor" står det på Wikipedia. Men i vår trädgård tycks de faktiskt trivas som allra bäst sittandes på de varma träplankorna på vårt utebord. Där kan man till och med komma dem riktigt nära. Det här fina påfågelögat ser nästan ut att ha små lanternor på sina spröt. Så praktiskt vid nattflygning, hihi!
Man tänker ju att fjärilar inte lever så länge, men just påfågelögat lär faktiskt övervintra och flyga en halv sommar till året efter. Lite fint ändå. 

Nu tar vi fredag

$
0
0

Jag får upprepa att det var himla smart att börja jobba på en onsdag. En tredagars arbetsvecka var nämligen alldeles lagom att börja med efter fem veckors semester, och före det nästan fyra månaders hemarbete. Tre dagars intensivt tankearbete på en arbetsplats full av härliga kollegor som man inte har sett på evigheter har varit helt utmattande för min ovana hjärna. Så många intryck...

När det råder värmebölja får man äta salta chips och vattenmelon till middag. Det är sen gammalt. Äter man sen chipsen direkt ur påsen blir det nästan ingen disk heller. Jag älskar våra ungkarlsfasoner, hehe! Nu tar vi fredag och grunnar på om vi orkar göra något i helgen. Just nu känns det inte riktigt som det.

Zinkbadkar i rätt sammanhang

$
0
0

Ni som har hängt med länge här på bloggen minns kanske det fantastiska zinkbadkaret jag spontanköpte för tre år sedan. Jag fick hänga på en kollega till mig, som hade avtalat träff med en antikhandlare med trädgård som specialitet. (Ja, ni fattar ju själva att jag inte var nödbedd, hihi!) Plötsligt bara stod det där; badkarens badkar! Jag hade aldrig sett något liknande och insåg att jag nog aldrig skulle hitta något liknande igen, så jag slog till rätt upp och ner. Sedan dess har det stått på förvaring i ladan i väntan på rätt sammanhang, och idag slog det mig att vi har det helt rätta sammanhanget nu: Den nya gruspassagen bakom bastustugan. 


Värmen till trots (en sisådär 30 grader) var jag absolut tvungen att testa på momangen. Och sen var jag ju naturligtvis tvungen att släpa fram lite grejer till. (Om inte annat, så för att fylla ut bilderna, hihi!) Den gamla stegen stod också i ladan och väntade på bättre tider. Nu får den agera handdukshängare.
Den stora korallen kommer från en storstädning på makens jobb och räddades från sopsäcken av hans närmaste kollega, som tänkte att jag säkert kunde ha den någonstans i trädgården. (Vilken klok person!) Och se, nu kom den ju till väl till pass. Den där tvålen med "inbyggd" tvättsvamp är min bästa vän och ligger i duschen i badrummet i vanliga fall. Det är egentligen en massagetvål från Hemtex, men den funkar minst lika bra att skrubba skitiga trädgårdsfötter med, kan jag meddela. 


Badkaret är fiffigt konstruerat med en stång tvärsöver, som man kan dra sig upp med hjälp av när man ligger i karet. Dessutom har det handtag på respektive kortsida, vilket underlättar när man bär det. Som ni ser är det lite buckligt här och där, men vad gör väl det. Det är ju så vackert!
Det är verkligen ett djupt badkar, som man nästan försvinner i. Fröken Grön måste provsitta lite med kläderna på, hihi!
Bada på riktigt går nämligen inte än, för det saknas en propp i botten, och så har en av skarvarna på sidan släppt lite grann. Det där ska jag nog ändå kunna råda bot på. Så länge får det stå framme och bara vara till lyst för ögonen. 
Badat har jag däremot gjort i kallbadtunnan idag, så mig går det ingen nöd på i värmen. Lite senare ska jag nog gå och ta mig ett svalkande kvällsdopp också. Att gå och lägga sig med blött hår är nämligen det allra bästa knepet att hålla sig sval under natten.

Blomsterfägring och spilkumar

$
0
0

Jag fick en fin liten krukros i present häromdagen. Den kom jag på att jag kunde stoppa ner i en liten spilkum i terracotta och grön glasyr, som står på köksbordet. När jag tog bort plastkrukan bredde rosen ut sig så fint och fyllde upp hela skålen. Och nog är det något visst med ljusrosa rosor ändå.
Härligt med lite trädgårdskänsla inomhus också, i synnerhet dagar som dessa, när det är så himla varmt att man inte vill gå ut. Mitt på dagen idag stannade jag faktiskt inne och stökade i köket istället, och då var det ju extra trevligt att få sällskap av lite blomsterfägring. 
Den här sortens spilkum är ju för övrigt väldigt populär just nu. Jag vet att de är importerade från Ungern, men om de verkligen är vintage (som de ofta marknadsförs som) vet jag faktiskt inte. Trevliga är de iallafall. Jag har en till i ljusgult, som för närvarande har hamnat i gröna rummet. Jag har köpt mina på Affari Outlet i Osby och AB Småland i Malmö, men jag har sett att de finns lite överallt. 
De mörkt ceriserosa dahliorna plockade jag i trädgården igår. De kommer från några riktigt gamla knölar, som jag faktiskt har köpt second hand och som jag har övervintrat i flera år nu. De blommar alltid först av alla dahlior och är helt uppenbart inte lika attraktiva som mat för sniglar och tvestjärtar. Blommorna är enkla och ganska oansenliga, men trevliga på sitt sätt. Allra finast är de faktiskt om man plockar dem i stora fång och sätter dem i vas.
Annars kan jag meddela att jag besökte en loppisbutik idag och faktiskt inte köpte en endaste grej, trots att jag fingrade lystet på både det ena och det andra. Efter semesterns storrensning på vinden har vi utvecklat en viss kräsenhet, om man säger så. Fast det kanske går över, hihi!

Mustig måndagsbukett

$
0
0

I väntan på ett utlovat åskväder (som tyvärr tycks ha kommit av sig) tog jag saxen med mig ut efter kvällsmaten och klippte mig en riktigt mustig måndagsbukett. Det blev verkligen extra allt, med både dahlior, ringblommor, gullris, anisisop, lavendel och chokladblomma. En riktig doftbomb!

Som ett brev på posten blir jag alltid sugen på just mustiga färger så här års. För fotograferingen bar jag ner vasen till bordet vid planket, där bakgrundsfärgerna blev riktigt fina tillsammans med blommorna. För att förstärka känslan i mitt lilla stilleben hämtade jag ut vårt senapsgula tråg. Någon mer än jag som älskar senapsgult i augusti? Jag vill ha fler senapsgula detaljer, både inne och ute!

Blommorna har riktiga juvelfärger, eller hur? Och chokladblommornas nästan svartbruna färg bidrar med härlig konstrast. Den rosa dahlian är en Wizard of Oz, som är den hittills enda av mina "findahlior" som har slagit ut i blom. Av både Wine-eyed Jill och Café Au Lait ser det inte ut att bli så mycket alls än. De har blivit hårt åtgångna av både sniglar och tvestjärtar i år. Otto's Thrill är iallafall på gång,  men de plantorna har jag varit så himla dålig på att toppa, så blommorna kommer på två meters höjd. (Hmmm... Mental notering till nästa år: Gör om, gör rätt.)


Gullris som inte riktigt har slagit ut är verkligen en höjdare att stoppa i buketten. När den är så där vackert limegrön och fortfarande lite skir. Sen blir den knallgul som raps, och det är maffigt på ett helt annat sätt. Sedan vi grävde ut nere i moraset har vi dock inte sådana mängder som tidigare år, men tillräckligt för några buketter ändå.


Måndag, ja. Nu börjar den första hela arbetsveckan efter semestern. Jag är redan kvällstrött, hihi!

Hängande solcellampor och hängande trädgård

$
0
0

På en reahylla i en av de stora matvarubutikerna hittade jag små solcellslampor. Man hänger dem en och en i träden, istället för att hänga upp en hel slinga. På toppen av den svarta delen sitter det en solcell, som laddas under dagen, och om kvällen lyser lamporna som små glödande julgranskulor i trädet. Jag köpte två paket och har nu sex stycken lysande små kulor som hänger i päronträdet vid uteplatsen. Trädet är gigantiskt, så sex ynka små ljuskällor ger ju ingen masseffekt precis, men jag har hängt dem lågt och ganska tätt, så det ser ganska mysigt ut ändå. Att få till ett vettigt foto på dem i lysande tillstånd visade sig dock vara en hopplös uppgift, så ni får hålla tillgodo med en dagbild. 


Efter snart två veckors värmebölja är det inte bara bloggerskan som börjar sloka i knoppen. Trädgården börjar verkligen se hängig och vissen ut. Jag försöker stödvattna lite här och där om kvällarna, men vad tyar väl det när det är mellan 25 och 30 grader varmt om dagarna. Och allt som var så lummigt och grönt och frodigt under de regniga dagarna i juli. Det är livet som trädgårdsägare. Man får ta det man får. Vädret rår man inte på.

Meteorregn och lite till

$
0
0

Det är allt lite lyxigt med bil till jobbet fem dagar i veckan. För mig som har stämpelklocka med möjlighet till flex blir arbetstiden onekligen lite mer flexibel. Tidigare planerade jag min arbetsdag efter busstiderna, men nu kan jag komma och gå lite mer som jag vill. Börjar man tidigare så kan man gå hem tidigare, och behöver man jobba över någon dag så kan man ta igen den tiden någon annan dag. Bra ändå.

Oavsett om jag stannar kvar på jobbet full tid, så kommer jag ändå hem åtminstone en halvtimme tidigare. Den där halvtimmen gör ändå rätt stor skillnad, i synnerhet så här års, när man vill vara ute en stund på kvällen. För visst har vi haft ljuvliga kvällar under värmeböljan. Det är svårt att gå in ibland. 


Någon kväll var jag ute så länge att jag fick tända stallampan nere vid stugan. Det är så mysigt när den lyser upp grusgården! Men samtidigt känns det lite vemodigt att tända den, för det betyder ju att kvällarna definitivt har blivit mörkare.


Ikväll får jag dock lämna stallampan släckt, för maken planerar att sitta på grusgården i mörkret och spana efter meteorregnet Perseiderna, som lär vara synligt på himlen klara nätter från och med nu. Själv tänker jag stanna inne och hänga i soffan, för onsdag är ju min TV-kväll med två trädgårdsprogram och en brittisk deckare på tablån. Gissa vem av oss som är NO-lärare, hehe!


På det femtionde

$
0
0

Fredagen den 13 för 49 år sedan var en särskilt trevlig dag för undertecknad, för det var dagen jag kom till världen. Och min vandring här har varit särdeles trevlig sedan dess. Törs man hoppas på 49 härliga år till? Med tanke på att min farmor blev nästan 104, så är det kanske inte helt omöjligt ändå. 

Dagen har varit trevlig från början till slut. Jag känner mig nästan lite generad över uppmärksamheten,  både av familj, vänner och kollegor. Det är ju trots allt ett ganska udda år. Ikväll firar jag med lite växthusvattning och sen en helt egen balja Ben&Jerrys-glass i soffan. Ingen dum födelsedag, får jag säga. Och nästa år fyller jag 50...

Vid uteplatsen

$
0
0

Igår blev det inget inlägg, för då var vi iväg på partaj hela kvällen. Idag har vi däremot varit hemma hela dagen. Vi har haft högsommarvärme så det räcker och blir över... Mina föräldrar kom och firade min födelsedag i efterskott och åt lunch med oss under parasollet. De har ju en bit att köra, men jag gissar att AC:n gjorde bilresan hit och hem riktigt angenäm idag.  


På uteplatsen blommar tvillingsporren fortfarande som en galning. Den har varit fullkomligt fantastisk hela sommaren igenom (med undantag för efter ett hårt ösregn) med otroligt riklig blomning. Den är makalöst lättskött och inte alls svårflörtad, så nästa år ska jag nog bara ha tvillingsporre i mina mindre krukor. Den finns ju i andra färger också.


I zinkhinkarna har jätteverbenan dragit iväg på höjden och bildar nu nästan en skir skärmvägg av små "svävande" lila blommor. Fjärilarna älskar dem lika mycket som jag. Blir det mildväder i höst kan verbenan blomma ända till frosten kommer, om man har tur. Här nere i Skåne kan man ju dessutom övervintra den, så jag får väl gräva ner de stora fina plantorna i en pallkrage sen. 


Hortensian som står bredvid rostornet blir finare och finare. Den har verkligen växt till sig den här sommaren, både på höjden och bredden och är riktigt maffig att titta på när man sitter på uteplatsen. Jag har dessvärre glömt namnet på den, men gissar på vipphortensia av någon sort.


'Climbing Iceberg', som jag planterade inuti rostornet på försommaren, tar sig så smått. Den är fortfarande ganska späd, men har levererat en och annan ros i sommar. Den var så himla klen när jag planterade den, så man får ändå räkna det som att den ändå gör framsteg. 


Ikväll får det bli en runda med vattenslangen, tror jag bestämt. Rabatterna är det nästan ingen idé att vattna, för jorden är så torr att den inte tar upp vattnet, men krukor, pallkragar och växthus behöver iallafall få sig en omgång. Strax efter 21 börjar en ny säsong av "Den unge kommissarie Morse", så då måste jag vara klar. Time to get to it, med andra ord. 

Besök, bok, bad, bukett och bedjan

$
0
0

Härom kvällen fick vi besök av en liten igelkott. Jag har sett den (eller en annan) en gång tidigare i sommar, men då pep den iväg in i buskarna ganska snabbt. Den här gången lallade den runt länge och väl på grusgården utanför bastustugan. Jag hann till och med hämta kameran och föreviga besöket. Så söt! Är det en liten rosa tunga, som sticker ut?

Hör och häpna, men idag har jag faktiskt suttit i en solstol och läst större delen av dagen. Just nu läser jag bok nummer nio för året: "Bara ett litet mord" av Carin Hjulström. Den är lite som "Morden i Midsumer" fast i bokform, och så är det lite mysigt att den till stor del utspelar sig på en gammal plantskola. Kanske inte direkt den mest rafflande deckaren jag har läst, men så där lite småputtrigt charmig som man gillar i solstolen. Därtill drack jag en stor iskaffe med vaniljglass. Mmm, så gott i värmen!

Dopp i badtunnan har det också blivit idag, och faktiskt ett bastubad också. Det sistnämnda låter ju helt koko när det är värmebölja ute, men det är faktiskt ett superbra sätt att kyla ner "systemet" långvarigt. Något annat som är skönt är att spraya ansiktet med återfuktande face mist. Den här roliga K-beauty-varianten slank med när jag beställde lite annat smått och gott från Apotek Hjärtat härförleden. Den doftar underbart!

Inne i huset står en ljuvlig bukett med blommor, som kom med bud på min födelsedag från gulliga familjemedlemmar i Västra Frölunda. Man blir glad! 

Ja, så var ännu en helg till ända. Törs man be om lite regn under veckan som kommer? Det är allt bra torrt i marken nu, och det skulle vara skönt med lite mer syre i luften. Prognosen visar dock inte mycket av den varan. Någon liten droppe på onsdag kanske, men inte mer än så. Suck...

Nu blommar Otto's Thrill!

$
0
0

För ganska exakt ett år sedan stiftade jag bekantskap med dahlian Otto's Thrill på Sofiero och drabbades av akut ha-begär. Det är en s.k. dinner plate dahlia med blommor stora som tallrikar. Som en rosa version av den ack så populära Café au Lait, kan man säga. Så snart knölarna släpptes på odlingssajterna i våras klickade jag hem hela tre stycken. Felleveranser är ju inte helt ovanliga, och ibland vaknar knölarna aldrig till liv, så det kändes dumt att riskera att bli helt utan. Och glad för det är jag nu, när de äntligen blommar. Jag säger bara: Wawawooom!

Toppa eller inte toppa dahliaplantorna medan de fortfarande är små? Ja, det är frågan. Toppar man dem blir ju plantorna stadigare och tätare och får fler blommor, men blommorna blir i sin tur oftast mindre i storlek. "Ju färre blommor, desto större", tänkte jag och struntade följaktligen i att toppa plantorna. Resultatet blev att två av dem alldeles bestämt tror att de är solrosor, för de är baske mig en bra bit över två meter höga! Som gängliga basketspelare står de och hänger mot planket på vår grusade innergård.


Blommorna gör verkligen skäl för namnet dinner plate och lite till. De är stora som dasslock! Och andlöst vackra. Vill jag någonsin se åt en annan dahlia efter det här? Jag tror nästan inte det. 


Jag får vara ärlig och säga att jag brukar svära ganska mycket över mina dahliaknölar, både när det är dags för vinterförvaring och när det är dags att väcka dem till liv på våren. Det är ju lite meckigt ändå, och jag brukar vanligtvis inte gilla växter som kräver att man daltar med dem. Men nu när de blommar är man ju evigt tacksam att man ändå orkar, för jisses amalia så läckra de ändå är! Känner jag mig själv rätt kommer jag säkert sitta där och klicka hem ännu fler maffiga sorter framåt vårkanten 2021...

Den tredje knölen, då? Bidde det ingenting av den? Jodå, men den lyckades jag bryta av av misstag medan de stod på tillväxt nere i köksträdgården. Fast jag tryckte helt sonika ner den avbrutna toppen direkt i krukan, och den blommar faktiskt snart den också. Den är dock bra mycket kortare än sina ståtliga bröder. Den platsar inte i basketlaget, helt enkelt, så den gömmer jag nere i köksträdgården så länge.

Kantplantering ett år senare

$
0
0
Planteringen längs högerkanten ner mot bastustugan har tagit sig fint i sommar. Här hade jag börjat plantera upp lite grann redan innan betongkanten och gruset kom på plats förra året, men när vi gjorde den trappliknande terrasseringen möblerade jag om lite grann och stoppade ner lite nytt. Perennerna som växer här är uddbräken, mörkröd alunrot, kaukasisk förgätmigej, murgröna och kärleksört. Det lilla trädet med mörkt bladverk är en uppstammad perukbuske, och lite på mitten där skymtar en snart överblommad (och fortfarande ganska liten) vidjehortensia 'Pink Annabelle'.


För någon vecka sedan blommade hortensian samtidigt som de vackert rosa stänglarna på alunroten. Jag kan inte ta åt mig äran och säga att kombinationen var planerad, men nog blev den makalöst lyckad. Ibland (ja, ganska ofta faktiskt) är slumpen den allra bästa trädgårdsdesignern. 


Bladverket på perukbusken ber verkligen inte om ursäkt för sig. Färgen skiftar från svartgrönt till rödlila till varmt vinrött, beroende på ljuset. 


Färgintrycket är nästan lite "oljigt", som ni förstår vad jag menar. Fulsnyggt, skulle nog en del säga. Snyggt, säger jag! Färgen påminner mig om en långkjol i siden, som jag bar på en nyårsfest i början på 90-talet. Den var rockigt supercool, och jag med, haha! Den hamnade på loppis nu när vi städade vinden, för storlek 38 kommer jag garanterat aldrig att ha igen...


Blommorna på perukbusken är inte mycket att skriva hem om. De faller av ganska snabbt och lämnar tovor av "håriga" blomskaft efter sig. Därav namnet perukbuske, gissar jag. 


Som marktäckare runt stammen på perukbusken har jag murgröna. Den är så otroligt tacksam att ha, för den växer till sig snabbt, och när den väl har gjort det, så släpper den inte igenom kirskål och annat rotogräs. Kan man överhuvudtaget få för mycket murgröna i sin trädgård? Jag tror inte det. 


Bilderna togs när det var nyvattnat för någon vecka sedan. Nu är det mesta väldigt torrt i trädgården, så jag håller verkligen tummarna för att de där utlovade regndropparna kommer som utlovat imorgon. Men jag tror det först när jag ser det...

Viewing all 4371 articles
Browse latest View live