Runt halv fyra i eftermiddags drog det ihop sig till ett rejält åskoväder i min jobbkommun. Det blev svart på himlen, åskan mullrade och det kom faktiskt en skur. Jag satt där och hurrade och fröjdades över att jag inte skulle behöva vattna i trädgården när jag kom hem, men tji fick jag, för här hemma tror jag baske mig inte att det kom en enda droppe.
Attans också... Det var bara att dra ut vattenslangen efter kvällsmaten. Jag erkänner att jag tycker det börjar bli lite tradigt.
På Facebook ploppar det ju upp minnesbilder då och då. Idag för fem år sedan hade jag lagt ut bilder på det färdiga resultatet av den sommarens stora trädgårdsprojekt: Att förbereda för och montera upp växthuset vi fått "ärva" från kompisar i Åkarp. På den tiden var vår köksträdgård bara en bråkdel så stor som den är nu, så den första delen av projektet blev att gräva bort grässvål och gruslägga, för att få till en plan yta för växthusgrunden. Så här såg det ut ett par månader innan vi började:
Under dagarna som kom monterade jag sedan glasrutorna nästan helt på egen hand. Det var inte så svårt, när jag väl hade fått kläm på hur jag skulle fästa dem i varandra. Och idag, fem år senare, står det lilla växthuset där som om det aldrig har gjort annat och är en självklar och älskad del av trädgården.
Bilden här ovanför är tagen klockan 20.00 ikväll. Ser ni att gruset är blött? Det REGNAR nämligen, hurra! Både jag och min trädgård jublar av glädje.
Nu har jag en härlig fyraveckorsperiod framför mig. Varje fredag eftermiddag får jag nämligen gå till byns finaste lilla blomsteraffär och hämta upp en färdigbunden bukett, som maken har beställt till mig. Var inte det en helt fantastisk födelsedagspresent, så säg?
I SMS:instruktionen från mina två vänninor igår stod det att jag skulle infinna mig på Gamla Torg i Hörby klockan 09:45 idag, iförd regnjacka och promenadvänliga skor. Jag följde instruktionen till punkt och pricka, fast sen fick regnjackan ändå stanna kvar i bilen, för i Hörby var det fantastiskt sensommarväder.
Dagen har också bjudit på ett loppisbesök, två flygande storkar, smarrig lunch, ett besök på en fornminnesplats i Östra Sönnarslöv och sen eftermiddagsfika i Önnesköp. Fast bäst av allt har det ändå varit att få hänga en hel dag med mina fina kompisar. Kvalitetstid, helt enkelt.
Fotnot: Om du också vill gå på en Victoriavandring i Hörby, så kan du klicka på länken för mer information.
I ett tidigare inlägg försökte jag påstå att jag inte skulle göra så mycket mer nere i moraset i år, men det där var det väl ingen som direkt trodde på. Minst av allt jag själv. För naturligtvis kan jag inte hålla mig ifrån att plantera upp lite längs den där kanten in mot baksidan på stugan. Den är ju som gjord för fina buskar att njuta av, när man går sina små promenader runt huset. Idag åkte en vipphortensia av sorten 'Vanille Fraise' i jorden, och fler grejer kommer det säkert bli innan trädgårdssäsongen 2020 definitivt är över.
Jag vet att en del förfasar sig över kryssbollar och ljung i augusti, men nu går jag på ren känsla och smyger in lite höstinslag i trädgården. Det är ju ändå snart september, och häromdagen sprang jag på irländsk ljung och föll handlöst för det skira barrliknande bladverket och de puffigt bollformade klockorna. Så söt den är!
Jag köpte en rejäl planta på Blomsterlandet i helgen och planterade ner den i en terracottakruka från Affari Outlet, som jag redan hade hemma. Tänk så enkelt, men så fint! Den chockrosa färgen lyser upp så härligt, och den runda disken i mitten på blommorna har nästan precis samma mörkröda färg som verandadörrarna. (Eller snarare den färgen verandadörrarna hade innan de blev så solblekta...) Fint som snus, tycker både jag och lejonet Azlan, som sitter på vakt på trappstegets andra sida.
Solhatt, rudbeckia, echinacea; ja, kärt barn har många namn. För ett par år sedan planterade jag flera olika sorter i rundeln framför köksträdgården, men i år är det bara en sort som blommar än så länge. Kanske är de andra bara lite sena i starten, för jag ser att det har kommit blad iallafall. Medan jag väntar kan jag ju njuta av min lilla kruka nu.
För övrigt är jag fortfarande himla nöjd med den breddade grusgången, som verkligen var ett lyft för hela framsidan. Sidorabatterna (varav den ena skymtar till vänster i bild) är också i skriande behov av en rejäl makeover, så det kanske får bli ett av höstens projekt. Tur att jag alltid har nya grävprojekt att se fram emot, hihi!
Ibland roar jag mig med att räkna hur många Hinzaväskor jag hinner se på en dag. Ni vet, de där färgglada plastväskorna från Perstorp, som hela Sverige tycks gå runt med just nu. Jag ser MÅNGA! Det fanns visst sådana här väskor i var och varannat hem redan på 1950- och 60-talet, då den fungerade som shoppingväska innan papperskassarnas intåg i mataffärerna. När den började dyka upp igen för ett par år sedan fattade jag inte riktigt "hajpen", men numera tillhör även jag de frälstas skara. Den är ju så himla praktisk i alla tänkbara sammanhang; inte minst som jobbväska.
Efter en halv veckas dagligt regnande har trädgården börjat sträcka på sig. Skönast är det att se hur allt som är nyplanterat liksom drar en lättnadens suck, och detsamma gör bloggerskan, som har sluppit springa med vattenslangen om kvällarna. Tre veckor in på höstterminen börjar tanten redan bli kvällstrött, hihi!
Jag flexade ut från jobbet två timmar tidigare och körde inom byns finaste lilla blomsteraffär för att hämta födelsedagsbukett nummer två från makens förträffliga veckoprenumeration. Den här gången blev det en bukett i sobert ljusgult och grönt. Underbart! Och knoppen, som sticker upp som ett utropstecken mitt i hela härligheten, är verkligen pricken över i.
Lördagen på Solhäll började vilsamt med kaffe och soffhäng, men övergick sedan framåt eftermiddagen i välbehövlig storstädning av hela huset. Det är lite pinsamt att erkänna det, men jag kan nästan inte minnas när vi gjorde det senast... På semestern har vi mest fuskstädat, när det har börjat se för rackigt ut. Nu doftar iallafall hela huset av såpskurade golv och nyvädrade mattor, och vi slipper ducka för spindelväven i vindstrappan. Tvättstugan nere i källaren behöver också städas rejält, men det får bli en annan dag.
Den sista dagen i augusti brukar ju kunna föra med sig en viss känsla av vemod. En tomhet över att den ljusa tiden på året har gått alldeles för snabbt och ett styng av sorg över att man är framme vid sommarens officiellt sett sista dag. Den här gången vet jag faktiskt inte om jag känner så, för sommaren 2020 har sannerligen inte varit som vanliga somrar. Snarare som en period av ofrivilligt vacuum och en enda lång väntan och längtan efter att livet ska återgå till någon slags normaltillstånd igen.
Jaha, så vaknade vi och klev ut i september. Termometern visade på ynka 5 grader när jag åkte imorse (jodå, jag kör skåpbil till jobbet), och jag fick sätta på både strumpor, skor, jacka och bilvärme. I brist på vettigare saker att skriva om, så tittar jag i backspegeln och kollar vad den här dagen har bjudit på de senaste fem åren.
1 september 2019 grävde jag om lite framför buskaget in mot grannen i söder, och planterade ormbunkar, delade funkiaplantor och en vipphortensia 'Wim's Red' där. Hade jag tagit en bild från samma vy i år, så hade den visat att perennerna har växt ihop lite mer, men hortensian är fortfarande försvinnande liten. Den gillar nog inte riktigt läget där, men den lever iallafall, så den får ett år till på sig innan jag överväger om jag ska flytta den.
1 september 2018 hade jag precis kommit hem med en uppstammad rödbladig perukbuske. Det hade ju varit en extremt torr sommar, och jag hade stor plantera-nytt-abstinens. Så småningom hamnade det lilla trädet längs kanten ner mot bastustugan, där det har tagit sig riktigt fint på två år.
1 september 2017 var det fredag, och jag laddade för marknaden som skulle äga rum här hemma i byn dagen efter. I år har de två inplanerade marknadsdagarna blivit inställa, av förklarliga skäl.
Ja, intressantare än så har 1 september visst inte varit de senaste fem åren. Och med tanke på dagens inlägg, så blev det nog inte någon vidare spännande dag i år heller, hehe!
Det är ju ändå något oemotståndligt underhållande med grodor. Skulle jag räkna hur många jag faktiskt har, så kan jag säga att den siffran har ökat betänkligt bara den här sommaren. Är det början på en samling, kanske? En av dem har jag nog missat att visa, nämligen en tjock liten grodprins i patinerat silverfärgat brons. Den hittade maken när vi var på Köplundens Antik i Ryd i början av sommaren, och han tyckte att det stod mitt namn på den. Det tyckte jag också.
Han är ju verkligen fulsnygg, den lille tjockisen. Lite uppblåst och pompös, där han står med händerna på magen. Jag har försökt googla varifrån den kommer (med sökord typ "frog prince silver candleholder") och hittar den på ett par amerikanska auktionssidor, men det står inte var den kommer ifrån. Mitt exemplar har någon iallafall monterat upp på en klumpig "plattform" i trä, men den ska jag nog klura ut ett sätt att ta bort. Om man vill kan man stoppa ett stearinljus i kronan och använda grodan som ljusstake. Kanske provar jag det, när höstmörkret infaller på riktigt. Kanske får min nya lilla kompis bara stå på sidan av TV-bänken och se rolig ut.
Jag medger att det tyvärr inte har varit något enastående dahliaår på Solhäll i sommar, iallafall inte i jämförelse med hur det var förra året. Några blommor på mina 'Wine Eyed Jill' har jag inte sett röken av överhuvudtaget, och av mina tre 'Café au Lait'-plantor är det bara en som har orkat gå upp i blom. Jag vill dessutom minnas att blommorna på den sistnämnda sorten var bra mycket större och maffigare förra sommaren, för i år är det ju inte dasslockstorlek precis...
Fast jag kan faktiskt förbise de flesta besvikelserna, när jag får hänga med 'Otto's Thrill' på innergården vid badtunnan. Dem visade jag ju redan för några veckor sedan, men de fortsätter att leverera. Oj så läckra de är!
Aldrig börjar väl helgerna så bra som när man får sluta tidigt och åka och hämta en färdigbunden överraskningsbukett på byns finaste lilla blomsteraffär. Idag var det tredje fredagen i rad som jag fick göra det. Den här gången går färgskalan i dovt ljusgula och mörkröda toner. "Smutsiga" nyanser fast på ett positivt sätt, om ni förstår hur jag menar. Underbart!
Idag har det kommit några rejäla men korta skurar. Däremellan har vi ändå varit ute och fixat lite. Maken bytte vatten i badtunnan (vilket sannerligen var behövligt), och jag fick förra helgens plantinköp i jorden, och dessutom lite annat som jag redan hade hemma.
Vidjehortensian 'Pink Annabelle'gjorde sig finast direkt till vänster om den andra vidjehortensian, som heter 'Vanille Fraise''. Jag hade även ett gäng murgröneplantor hemma, som jag pillade ner som marktäckare, både mellan buskarna och längs rabattkanten. De täcker snart den öppna jorden och är verkligen världsmästare på att hålla kirskålen stången.
Jag berättade ju att jag körde inom Växtmästaren på väg hem från jobbet i fredags. Bättre start på helgen kan jag inte tänka mig. Det är så rofyllt att gå runt där inne en stund och bara njuta av allt det fina. Den här gången tog jag ett tomt plastbrätte med mig redan i dörren, som jag sedan fyllde med all höstfägring jag hittade som jag tyckte var fint. Lite som att plocka lösgodis, hihi!
När jag kom hem planterade jag om allt i krukor och satte på min lilla rullvagn. Det blev bland annat ljung i två olika rosa nyanser, en rosa aster och ett 'Bunny Tails'-gräs.
Det märks att det är höst nu, för gräset växer inte lika snabbt. Igår förmiddag kände jag ändå att det var läge att dra ut gräsklipparen, som hade stått orörd i ladan i ett par veckor. Det var lite av en chansning, eftersom det såg ut att dra ihop sig till regn, och mycket riktigt hann jag bara klippa ungefär hälften innan det kom ett riktigt skyfall. Sen började jag storstäda nere i tvättstugan istället, så någon mer gräsklippning blev det inte senare heller.
Efter en hel dag inomhus på jobbet idag, så kändes det riktigt skönt att få vara utomhus en timme efter middagen och färdigställa klippningen. Det har varit en solig och stilla kväll med riktigt behaglig temperatur, så jag passade på att vara kvar ute en timme till. Det är så otroligt meditativt och energigivande att bara få skrota omkring och småpyssla. Kratta lite grus, klippa en gren här och rensa lite ogräs där. Underbart!
Och nu kom jag in, lagom till avsnitt två av säsongens "Det sitter i väggarna". Bättre måndagkväll än så kan det nog ändå inte bli.
