Fröken Gröns Blogg

Jodå, jag har grävt och grejat idag också. De ryska kornellerna kom i jorden, och jag flyttade hit en rosa 'Fairy'-ros från rabatten nedanför uteplatsen, som jag ändå ska gräva om. Undrar just om knopparna klarar att slå ut efter flytten. Nejlikroten blommar och blommar. Den är min absoluta sommarförälskelse.

Jag älskar när gamla loppisfynd plötsligt hittar sin perfekta plats. Idag var det mitt gamla gröna balkongräckes tur. Det blev otroligt vackert att placera i bakkant, så att man ser det när man kommer i trappan från rosportalen nere vid växthuset. Stenbumlingen är ett av dagens grävfynd. Jag älskar sten och blir lika glad varje gång det säger klong i spaden! Med spett och lite muskelkraft ploppar de flesta upp ganska lätt ur jorden. Om jag inte klarar att få upp dem på egen hand, så får maken komma och göra en insats. Det är bara en bumling som vi har gått bet på.

Jag flyttade två små 'Diabolo'-spireor, som förde en tynande tillvaro på ett annat ställe, och konvaljbusken jag köpte igår hamnade bakom galler. (Det kanske egentligen är en kanaljbuske, hihi!) I övrigt är det lite tomt här. Det får visst bli en ny runda till plantskolan snart. Stenen på bilden är förresten också uppgrävd idag.

På en av byns mataffärer sålde de gårdagens jordgubbar för 25 kronor litern. Det roliga i kråksången var att gårdagens jordgubbar var mycket rödare och finare än dagens bär, som kostade 15 kronor mer. Jag köpte två liter "gamla" gubbar. Det blev ett perfekt mellanmål i en grävpaus.

Jag vattnar alltid rikligt både under och efter plantering. Imorgon kommer det eventuellt en liten regnskvätt, men förmodligen inte tillräckligt för att nå hela vägen ner till rötterna, så jag låter nog slangen ligga ute.

Idag lyssnade jag på Eveline Jacobsens sommarprat om hur det är att vara IVA-sjuksköterska i coronatider. Det var otroligt bra, så det tycker jag ni ska lyssna på om ni har möjlighet. Alla sommarprat ligger ju ute på P1:s hemsida, så man kan lyssna på dem när man vill. Perfekt när man jobbar i trädgården.

Ofta är jag min egen plantskola. Jag norpar gärna buskar och plantor som redan finns i trädgården och flyttar dem till andra ställen. Idag drabbades jag av en insikt: Jag har ju redan världens finaste lilla prydnadsträd, som skulle passa som en smäck i min nya plantering! Låt mig presentera masumararönnen 'Noriko'.

I fyra år har rönnen stått på tillväxt i den gamla tvättunnan nere i köksträdgården, där den verkligen har utvecklats till ett perfekt litet träd. Det var inte helt lätt att få det ur tunnan (som är gigantisk), kan jag säga, men med lite envishet klarar man det mesta. Bladverket är precis så där sirligt och ljusgrönt som jag såg framför mig att jag ville ha det.

"Litet träd ympad på stam. Kronan blir ca 1 meter hög och lika bred. Vackert flikigt bladverk. Vita blommor i maj. Orange till röda bär i september. Passar bra till små trädgårdar och innergårdar. Härdig zon 1-4," stod det på lappen när jag köpte det. Så himla mycket större blir det alltså inte, vilket är bra. Fast ett så här stort träd hade jag aldrig fått in i bilen, hihi! På hösten blir bladen brinnande orangea. Tänk vilken härlig utsikt att sitta vid skrivbordet där inne i stugan och titta ut genom fönstret!

Sen kom regnet, så jag hann inte göra mer idag. Men glad är jag ändå, för det blir ju jättebra för mitt nyplanterade träd. Jag ska nog gå ner och sätta mig i stugan och titta på det genom fönstret, hihi!

Idag har jag faktiskt haft en liten grävpaus. Kroppen behöver ju trots allt vila mellan varven, och sen har det varit lite blåsigt och kylslaget, så det har varit skönt att ta det lite lugnt. Jag har faktiskt inte så mycket kvar att gräva, innan den här etappen av trädgården är klar. Bara ett par kvadratmeter allra längst bort mot rosportalen. Sen ska det bli roligt att få shoppa växter och plantera upp det sista. Jag är sugen på ett prydnadsträd till, för det är himla trevligt att få lite höjd här och där. Flera av lönnarna i den här delen lever lite på lånad tid, men får stå kvar så länge. Det är härligt med det lummiga gröna.

Jag plockade ihop en ny trädgårdsbukett för att kunna njuta av lite blomsterfägring inomhus. I år har jag nästan bara blommor i köksträdgården, vilket faktiskt är riktigt trevligt. Lite tomater, jordgubbar och ett par butternut squash-plantor blir det också, men annars inte så mycket mer. Det är faktiskt rätt skönt att slippa hålla på och gallra och vattna, tycker jag. Någon storodlare blir jag nog aldrig.

Vi hade malmökompisar här på fika på eftermiddagen, och då kunde vi faktiskt sitta utomhus. Både maken och jag är måna om att hålla på den sociala distansen med människor vi inte träffar dagligdags, och så här i semestertid är det ju så gott som alla. Imorgon har makens ena syster med familj vägarna förbi, och förhoppningsvis går det att vara utomhus då också. Blir det bra väder tänkte vi avverka sommarens besök på Wanås, och där är man ju också utomhus större delen av tiden. Vi får väl se hur det blir.

Idag dök ena svägerskan med familj upp på förmiddagskaffe i trädgården, och efter det drog vi vidare till vår kommuns absolut finaste utflyktsmål: Wanås slott. Ett besök här med tillhörande lunch och promenad i skulpturparken hör till varje sommar.

Det är så fint att promenera runt bland husen i anslutning till slottet, där det numera finns både museishop, café, hotell och restaurang. I en del av de gamla ekonomibyggnaderna finns det utställningar att titta på, men idag valde vi bort alla inomhusaktiviteter till förmån för friskare luft ute i det stora parkområdet.

Mysigast av allt är det att promenera på stigarna inne i den vildvuxna delen av parken, som är ett riktigt skogsområde. Här finns både anlagda grusstigar, som funkar bra för både barnvagn och rullator, och naturliga småstigar, som den på bilden här nedanför. Marken är till stor del orörd och historisk i sig. Man väntar nästan på att det ska hoppa fram snapphanar bakom varje krök. Ljuset är verkligen helt magiskt, när solen silar ner genom trädkronorna.

Lite överallt i skogen och i parken runt slottet händer det plötsligt saker, i form av konstinstallationer. Varje år bjuds både svenska och internationella konstnärer in för att skapa konst i parken. Vissa konstverk är permanenta, medan andra är på tillfälligt besök över säsongen. Ett konstverk kan till exempel vara en gigantisk röd boll i ett träd.

Eller gamla monogrambroderade linnelakan på tvättlinor, som är spända mellan träden.

Eller en målad tågvagn, som ingen begriper hur den lyckades hamna mitt i skogen.

Eller färgglada jengablock, som man får klättra på hur mycket man vill. (Vilket man absolut gör, oavsett ålder.) Alldeles i närheten sitter det gömda högtalare i träden, och genom dem ropar olika röster på mamma. Första gången man hör det, tror man att det är någon som har gått vilse på riktigt, hihi!

En av mina favoritkonstverk är en spegelinstallation med kitschiga lerfigurer, som ackompanjeras av suggestiv musik mitt inne i skogen. Både stämningsfullt, häpnadsväckande och roligt.

En annan gammal favorit är den kissande damen i brons, som lättar sin blåsa samtidigt som hon njuter av utsikten ut mot sjön. Henne fotograferar jag varje år, hihi!

En av de mest kända permanenta installationerna är Yoko Onos wish trees. Här får besökarna interagera, genom att skriva sina önskningar på lappar, som sedan knyts fast i träden. Det är sannerligen ett stort nöje att gå runt och läsa på de där lapparna. Jag gissar att någon tar ner alla lappar när säsongen är slut, för annars hade det nog inte fått plats fler. Liknande träd finns visst även i bland annat New York, Washington DC, Tokyo, Buenos Aires, Paris och London. Och så här, i lilla Östra Göinge.

Ibland vet man nästan inte vad som är konst och vad som är något annat. Är den lilla hjärtformade reflexen på nätstänglet en installation eller bara borttappad av någon besökare? Det förtäljer inte historien.

Ofta bidrar naturen med helt egna små konstverk och installationer.

Vi hade tur med vädret idag, för även om en vindtät jacka inte satt helt fel, så var det ändå uppehåll hela dagen. Det var nog för att jag hade regnkläder med mig i ryggsäcken, hihi!

Wanås är verkligen ett fantastiskt ställe och ett utmärkt utflyktsmål, inte minst så här i coronatider. Det var det inte bara vi som tyckte idag, kan jag säga. Men även om parkeringen var full med bilar, så är parken tillräckligt stor för att man ändå ska känna att man är där ensam ute i skogen. Lite trängre var det tyvärr på restaurangen, men vi hade ändå tur och kunde sitta utomhus och äta. Om man vill kan man ha med sig egen picknick istället och sitta ute i parken och äta.

Hejdå, Wanås! Tack för den här gången. Vi ses alldeles säkert igen nästa sommar, om inte förr.

'Climbing Bonica'-rosen, som jag planterade på höger sida av portalen förra sommaren, har visat sig vara precis en sådan trevlig bekantskap som jag hoppades att den skulle vara. Det är en väldigt frisk och medgörlig klätterros, som har hunnit klättra upp en bra bit på stolpen på bara ett år.

Den var egentligen ett spontanköp, som slank med av bara farten när det var rea på plantskolan förra sommaren, men nu när den blommar som bäst ångrar jag verkligen inte att det blev just den sorten. Blommorna är fyllda och växer i tunga klasar, och är är så där perfekt marsipanrosa som jag tycker allra bäst om på rosor.

'Climbing Bonica' är härdig i zon 1-5 och fungerar visst även fint att odla i kruka, bara den är tillräckligt stor. Den blir uppemot 2 meter hög och blommar oavbrutet mellan juni och oktober, med en svag doft av hallon. Mmmmm!

Till vänster på portalen får 'Climbing Bonica'snart sällskap av rosen 'Rosenholm', som också kommer att blomma med stora rosa klasar, fast med blommor som är aningen mindre i storlek. Jag hoppas få tillfälle att återkomma med bilder när det blommar på båda sidorna.

Dagens projekt har annars varit att rensa och sortera bland alla nedpackade kläder, som jag har samlat på mig i lådor på vinden genom åren. Det resulterade i ÅTTA välfyllda papperskassar plus en kasse med skor, som vi sedan körde direkt till loppisbutiken. Nu är det definitivt dags att vinka farväl till storlek 40-42. Den insikten borde jag ha kommit fram till redan för 10 år sedan, haha!

På förmiddagen idag var vädret ganska trist, så då passade vi på att gå igenom några vindslådor till. Det finns fortfarande en del lådor kvar att titta igenom, en del grejer som ska till loppis och några möbler som vi ska försöka sälja, men vi gör lite då och då för att det inte ska bli så tråkigt. Nu börjar man iallafall kunna skönja ytterväggarna, hihi!

När vi ansåg oss vara klara för dagen körde vi en sväng till soptippen med skräp, och när vi kom hem var det plötsligt trädgårdsväder. Jag hoppade i trädgårdskläderna och grävde klart det sista i sluttningen ner mot moraset. Stenkanten satte jag redan för flera år sedan, när jag gjorde rabatten som vetter upp mot gräset. Den börjar det också bli dags att gräva om nu...

Det blir mycket sten att ta reda på när man gräver. De stora stenbumlingarna hamnar lite här och där i rabatten, de mellanstora stenarna passar bra att lägga i den ofärdiga stenmuren och de mindre stenarna slänger jag i en hink, som jag sedan tömmer i en metallkorg bakom växthuset. Vad jag ska ha dem till vet jag inte än, men de kan säkert komma väl till pass någonstans framöver.

Hörnan bakom växthuset fungerar också som skottkärreparkering för tillfället. Fast till bortforsling av rötter och bortgrävt ogräs använder jag mest min gröna plastbalja med handtag (en s.k. tub trug), för den är lagom tung att tömma direkt i trädgårdstunnan, som står borta på uppfarten. Jag försöker alltid skaka av så mycket jord som möjligt, för den vill man ju ha kvar.

Ett tag hade jag sällskap av den här lille filuren, men jag hann knappt ta upp kameran förrän han var på språng igen, så han blev lite suddig i konturerna. Det var länge sedan jag såg en ekorre i trädgården, så jag blev glad!

Nu har jag plötsligt en helt tom yta, som väntar på plantering. I det här hörnet är det både torrt och ganska skuggigt, så här får jag nog fundera lite mer på vad jag ska plantera. Blomsterkornellen får leka träd så länge, som vanligt. Den ska inte stå här nere alls, utan väntar på ett annat grävprojekt uppe vid uteplatsen.

Medan jag grejade i trädgården tog maken en runda till skogen, och kom sedan hem med en påse full av guld: Kantareller! Dem stekte vi i smör och åt till en god köttbit till middag. Jisses, så underbart gott. Och så lyxigt att få äta sig mätt på kantareller.

Vad som händer imorgon återstår att se. Vi tar verkligen dagarna som de kommer och planerar inte så himla mycket. Och vet ni vad? Det är riktigt avkopplande att ha en sådan semester.

Rosa svartöga är verkligen en av mina stora sommarförälskelser, och plantan jag har i år överträffar alla förväntningar. Jag har inte frösått den själv, utan köpt den som färdig planta. Då var den ganska liten, men på en månad har den verkligen växt till sig. Jag har planterat den i en zinkhink, som jag sedan har ställt ner ett litet klättertorn av metall i. Att rankorna skulle fortsätta klättra på krattan bredvid ingick inte i planen, men det är ju himla läckert, så jag låter dem hållas.

Nästa sommar ska jag nog köpa flera. Tacksammare och mer snabbklättrande blomma får man ju leta efter. Svartöga finns ju i många andra fina färger också, men den rosa är nog ändå allra vackrast.

Det är kul när Facebook skickar minnesbilder till en. Idag fick jag två bilder i mitt flöde, som visade vad jag gjorde idag för fyra år sedan. Då hade jag precis fått ärva ett gäng gamla betongplattor av goda vänner i Åkarp (för övrigt samma vänner som skänkte växthuset till mig), och hade kommit på att jag kunde använda dem till att snygga till bakom växthuset.

Stentrappan ner hade maken lagt redan sommaren före, men när plattläggningen var klar senare den här dagen, så kom det grus på plats. Det blev en liten gång in till plattorna, med björkspirea till höger och norsk brudspirea till höger utanför bild. Vi hittade också en annan natursten, som passade bättre som bottensten i trappan.

Jag tog en bild från ungefär samma vinkel idag, och nog har det mesta växt till sig och blivit lummigt och grönt på fyra år. Inte minst mirabellen i mitten av bilden, vars krona verkligen har blivit fyllig utan någon som helst beskärning. Hasselbuskarna till vänster är precis nyklippta och är lägre än för fyra år sedan, men de drar snart iväg på höjden igen, om man inte håller efter dem.

Det roliga i kråksången är att jag som bäst pysslar på fortsättningen av den här delen av trädgården. Tanken är ju att grusgången ska fortsätta ner till bastustugan, och hela vänsterkanten bakom mig i bild (med början efter dvärgpraktspirean) håller på att ta form. Det blev visst "bara" en paus på fyra år i arbetet, hihi! Jag lovar att återkomma med nya före- och efterbilder om fyra år igen, så får vi se hur det ser ut då.

Så återvände sommarvärmen till "Glesbygd", och det med besked. Det har varit riktigt varmt idag, men på förmiddagen tog jag iallafall en runda med gräsklipparen. Den nya går att ställa in, om man vill köra med uppsamlare eller om man vill att klipparen finfördelar gräset. Idag gjorde jag det sistnämnda, både eftersom det går otroligt mycket snabbare och eftersom gräsmattan mår bra av att gödsla sig själv.

Maken skrubbade rent i badtunnan och fyllde på nytt vatten. Det gamla vattnet har jag använt så mycket som möjligt av under hela veckan, både till bevattning av växthus och till mina nyplanteringar. Större delen av det som fanns kvar idag hällde vi ut i pallkragarna. När det var som varmast på eftermiddagen, tog vi oss ett dopp. Det är sååå svalkande och skönt! Den bästa investeringen vi har gjort, tror vi bestämt. Maken hittade en gammal grön vedlår i ladan, som vi hade glömt att vi hade.

Sen fick jag ett ryck och kom på att jag ville måla om två fula röda loppisstolar, som har stått ute bakom stugan hela vintern och blivit riktigt väderbitna. Fast jag orkade bara en, för det var lite för varmt. Färgen torkade iallafall snabbt. Kulör? Grön, så klart! Kanske inte den nyans jag egentligen hade velat ha, men jag tog en burk färg som jag redan hade hemma. Det där med att vänta är ju som bekant inte alltid min starka sida. Slutresultatet blev iallafall hundra gånger bättre än hur den såg ut tidigare. Om/när jag målar om den andra stolen återstår att se.

Och som pricken över i slog sommarens första stockrosor ut i blom idag. Färgen är ju alltid lite av ett lotteri. Den här gången blev det mörkt vinröda blommor. Jag älskar stockrosor och är så glad att de äntligen har funnit sig till rätta i vår trädgård. Nu ploppar de upp lite överallt. Kolla förresten in det allt annat än raka hörnet på vår husgrund. Gammal som gatan. I love it!

När det regnade igår planterade jag lite mer i mitt planteringsprojekt nere i moraset, men det får jag visa en annan dag. Nu är det dags att ta kväller. Jag ska lägga upp fötterna i soffan och dricka iskall citronläsk. En fin avslutning på en fin dag.

Idag har jag hängt med mina föräldrar, som bor i Sveriges soligaste stad. Ja, i en av de som toppar ligan iallafall. Kan ni gissa vilken?

Så här i coronatider är det utomhusaktiviteter som gäller, om vi ska kunna träffas. Därför träffades vi ute på Sturkö, där mina föräldrar har en liten skärgårdsdröm. Blir det mer svensk sommar än så här? Man väntar bara på att Tjorven och Båtsman ska komma skuttande runt hörnet.

Den här roliga regnmätaren fick min pappa av oss i födelsedagspresent förra året. Den föreställer Mark Levengood. Nej förlåt, Kronblom är det ju, hihi!

Innan jag körde hem framåt kvällskvisten, körde jag med in till stan och satt på en bänk på Kungsbron och svalkade av mig ett tag. Den här utsikten vaknar mina föräldrar till varje dag. Som en tavla!

Havsluft sover man gott av. Jag sitter redan och gäspar i fåtöljen, så det är nog bäst att jag borstar tänderna tidigt, ifall jag slocknar. Tack för idag, Karlskrona!

Ännu en varm dag. Dagen har inte bestått av några större projekt, utan mest av småpyssel och många timmars trädgårdshäng. Jag började dagen med att plocka in en bukett av mina egensådda luktärter. Nu doftar det otroligt gott i hela köket. Men starkt! Vasen köpte jag på Solhaga Garden tidigare i sommar, för just detta ändamål. Den är perfekt både i form och storlek. Och så är den grön!

Jag plockade en bukett till min andra gröna vas också. Det blev en färgbomb av lite allt möjligt från köksträdgården, och till och med lite johannesört som växer som ogräs på uppfarten och överblommad kirskål från bakom ladan. Ogräs är också fint.

På eftermiddagen började jag läsa en bok av Sofie Sarenbrant. Sen lyckades jag faktiskt med konststycket att sitta stilla i skuggan under äppelträdet på baksidan i flera timmar, ända tills boken tog slut. Jag läser extremt snabbt när jag väl kommer in i en bok, och den här boken var väldigt lättläst. Inget som kommer att lämna något bestående intryck, men en helt OK sommardeckare. Det här var bok nummer åtta för mig i år, och med tanke på mitt nyårslöfte om minst en bok i månaden, så ligger jag ju faktiskt på plus inför augusti. Bok nummer fem-sex-sju kanske jag skriver om en annan dag.

När dagen svalnade lite framåt eftermiddagen, så kunde jag inte låta bli att gräva lite. Jag köpte nämligen ytterligare två 'Fairy'-rosor på Blekingeplantan igår, och dem planterade jag som marktäckare nedanför rönnen. Stenbumlingen längst fram kom i dager under processen. Jag älskar sten och blir lika glad varje gång det säger "klong" i spaden, hihi!

Nu har halva semestern gått. Jag väljer att se det positiva i det och tänka att jag fortfarande har många lediga dagar kvar att njuta av. Den här semestern tar vi verkligen dagarna som de kommer, och det är faktiskt riktigt vilsamt. Vad som händer imorgon får vi alltså se då. Spännande!

Efter sju år i trogen och idog tjänst har våra lokaltillverkade kaffemuggar i glaserad keramik börjat bli både spruckna och svåra att diska. Ett par av dem har vi dessutom slagit sönder, så när vi har fler gäster än tre får vi alltid köra med några udda extramuggar. Vi har spanat efter nya kaffekoppar en längre tid, och hela tiden har vi återkommit till serien Swedish Grace från Rörstrand. Den designades av Louise Adelborg redan 1930 (då under namnet Nationalservisen), men känns väldigt tidlös. Så vacker i ljusgröna färgen 'Äng'!

Eftersom det är 25% rea på Cervera för närvarande beslutade vi oss för att det var dags för lite shopping. Vi köpte kaffemuggarna som rymmer 30 cl, men även fyra temuggar som rymmer 50 cl. (Vill man ha en stor balja kaffe, så kan man ju också välja att dricka ur den sistnämnda.) Det fanns bara tre kaffemuggar kvar i affären i Kristianstad, men det är rea i nätshoppen också, så jag har redan beställt hem fem till. Premiärkaffetåren är redan avklarad, och jag måste säga att kaffet verkligen smakade extra gott, hihi!

Nytt här hemma är också de fina rostiga värmeljushållarna på spjut från ELDgarden, som jag klickade hem från roliga trädgårdsbutiken Gecko häromdagen. Rostfärg mot en lummig grön bakgrund tröttnar man ju aldrig på.

De får stå nere vid den nya uteplatsen på norrsidan av bastustugan, så kan vi tända värmeljus i dem när vi bastar i höst. Fast de är himla fina även utan ljus. Som en liten rostfärgad plantering. "Ros" stod det på ordersedeln, men jag tycker mer att de ser ut som lyxiga franska tulpaner.

En liten groda i gjutjärn slank visst med av bara farten. Det är ju något visst med grodor ändå, och den här är ju bara för söt. Jag har placerat ut den på en av stenbumlingarna i den nya planteringen nere i moraset. Där är den inte omedelbar, men rolig när man väl upptäcker den. Egentligen precis så som det ska vara med trädgårdsdekorationer.

Vädret har svårt att bestämma sig idag. Ska det regna? Ska det vara uppehåll? Det är ändå ganska behaglig temperatur ute, tycker jag. Lagom svenskt sommarväder, helt enkelt. Som gjort för ett bastubad och ett dopp i badtunnan. Och sen kan jag sitta där på bänken på norrsidan av stugan och tindra med ögonen över allt det nya fina som har tillkommit där i sommar. Grodan kan få vara med, hihi!

Fotnot: Länkarna i dagens inlägg är inte sponsrade.

De senaste dagarna har jag planterat lite mer grejer i mitt stora planteringsprojekt nere i moraset. Jag ville ju ha ytterligare ett litet träd för att få upp lite höjd i andra änden också. Jag hittade en japansk dvärgpil (salix integra/eukalyptusvide) 'Hakuro-Nishiki', vars ljusa krona jag tänker kan bli fin som kontrast mot allt det djupgröna runtomkring. Än så länge är det lilla trädet så spinkigt att det nästan inte går att fotografera, men tanken är att kronan ska bli tät och rund på sikt. Man får formklippa den lite efterhand för att få den så.

Jag har lagt cirklar av uppgrävd sten på markduk runt stammarna på båda prydnadsträden. Inte för att det fyller någon som helst funktion, men det ser trevligare ut än den öppna jorden. När alla växter har växt till sig, kommer det nog inte att synas så mycket, men än så länge funkar det som en quick fix för att det ska se lite prydligare ut. Det slår mig att båda träden är japanska, och det är ju himla praktiskt, för då kan de ju prata med varandra, hihi!

Jag har fortsatt raden med liten stefanandra hela vägen bort till stenkanten till höger. På den lilla "hyllan" framför det gröna balkongräcket har jag planterat en rhododendron 'Cunningham's White'. Den har mer svängrum än vad det ser ut som på bilderna, både framåt, bakåt och i sidled, för den kommer att bre ut sig rejält på bredden. Det är väl inte värre än att jag får flytta balkongräcket bakåt, om det skulle behövas i framtiden. "Blommar ibland även på hösten" står det när man läser om den på nätet, och det kan det nog hända att den gör, för det finns redan knoppar på grenarna.

Höjdskillnaden i den här planteringen är ganska mycket större än vad bilderna visar. Det sluttar ganska rejält här, och förhoppningen är ju att stefanandran ska "rinna" neråt och täcka jorden lite mer i framtiden. På en del ställen längre ner har jag även planterat in murgröna. Nästa steg blir att gräva ut grusgången, så att de olika ändarna av trädgården knyts ihop. Något grus har vi dock inte beställt än, men det blir nog ganska snart. Vi planerar även att lägga grus på baksidan av stugan, så att man kan gå hela vägen runt.

Idag har vi klippt syrén- och schersminhäcken längs uppfarten och ligusterhäcken ut mot gatan. Det var välbehövligt, kan jag säga. Nu ska jag ta mig en liten vattningsrunda, innan det är dags att ta kväller. Jag får nog klä på mig rejält, för det är faktiskt inte så himla varmt ute. Får man vara oförskämd och önska lite regn på sina nyplanterade växter?

Projektet med att snygga till runt stugan går in i fas tre. Förra sommaren gjorde vi iordning framsidan och södra kortsidan med plank och grus, i början av den här sommaren lade vi grus längs den norra kortsidan och idag har vi börjat röja upp på baksidan av stugan. Grundtanken här är att jämna till marken och lägga grus längs husväggen, så att man kan gå runt hela stugan. Fast med tiden har vi utvecklat tanken lite grann, så nu kommer vi gruslägga en större del av ytan, runt trädet till vänster. Tanken är att det ska bli som en liten bakgård här.

Vi passade på att såga ner en gren som satt onödigt lågt på trädet, som egentligen är två stammar som har växt ihop. Här drömmer jag lite grann om en liten bänk som går runt stammen, men vi får väl se hur det blir. Som vanligt bestämmer vi lite vartefter. Det brukar bli bäst så.

Hur gruset ska gå längs kanten mot det som är ängsmark idag har vi inte riktigt bestämt. Inte heller vad vi ska göra med ängsmarken på sikt. Den tillhör iallafall inte den här sommarens projekt. Man ska ju ha något att göra nästa år också.

Vi måste iallafall göra någon slags snygg övergång till den redan gruslagda norrsidan. Jag tror att vi spetsar till hörnan här och gör någon slags "snibb". Som vanligt har jag börjat i helt fel ände och planterat i vinkeln innan det ens finns någon vinkel att förhålla sig till, hihi!

Vid det som är baksidan av planket kommer vi förmodligen bygga en liten redskapsbod på sikt, där vi kan förvara kratta, rengöringsredskap till badtunnan och lite sådant. Kanske köper vi bara en sådan där färdig byggsats och smäller upp. Kanske blir det något helt annat. Det blir kanske inte ens i år.

På just den här delen har vi hunnit rensa upp och klippa bort sly under dagen. Vi konstaterar att marken faktiskt är ovanligt jämn här, till skillnad från övriga delar av tomten. Trevligt när det är lite lättarbetat som omväxling. Det har vi inte varit bortskämda med tidigare.

Nog kan det bli mysigt när det liksom blir en helhet runt stugan, eller vad tror ni? Grus på gången ska det ju också bli, är det tänkt.

Ja, detta är vad vi har dragit i under dagen. Imorgon fortsätter vi alldeles säkert, om vädret tillåter. Någon deadline har vi dock inte satt upp. Det får ta den tid det tar. Och vaknar vi imorgon och känner för att göra något helt annat, så gör vi det. För så funkar det här på Solhäll.

Idag fortsatte vi röja en timme eller två bakom bastustugan. Undan för undan blir det lite mer uppröjt här, och idag har maken dessutom slagit ner sån där träkant som kommer på rulle, som stopp mot gruset som ska komma sen. Bilden är dock tagen under gårdagen.

Framåt lunch fick vi spontanbesök av två kompisar, som var på genomresa på väg mot Växjö. De hade fikabröd med sig, så det blev en trevlig fikapaus under parasollet en timme. Har jag visat de nya gröna sittdynorna, förresten? Här är de.

Efter lunch kom vi inte riktigt igång med något vettigt igen. Jag hängde mest i trädgården, där det alltid finns saker att göra. För mig är det dock väldigt vilsamt att lulla runt och smågreja. Som att klippa bort vissna rosor, till exempel. På bilden ser ni Awakening, som växer och frodas som aldrig förr. Visst är det väl ändå ett makalöst rosår i år?

Imorgon ska det visst regna hela dagen. Det ser jag faktiskt fram emot, för efter flera dagar med blåsigt väder är det duktigt torrt i jorden, både i backen och i krukor och pallkragar. Det är nästan inte lönt att vattna, för det torkar lika snabbt igen. Det ska bli mysigt med en innedag också. Jag har två avsnitt kvar av "The Split" på SVT Play, som jag gärna vill se. Nicola Walker är fantastisk!

Idag har vi haft rejäla regnskurar mer eller mindre hela dagen. Som allra mest tror jag bestämt att det regnade när vi var en runda till soptippen för att slänga trädgårdsavfall på förmiddagen. Vi hann bli rejält blöta på de korta sekunder vi var utanför bilen, haha! Mellan skurarna har det dock varit riktigt varmt under dagen, och då och då har jag hoppat i gummistövlarna och gjort mig små ärenden runt i trädgården.

Jag klippte mig en ny bukett luktärter nere i köksträdgården, för den förra hade hunnit vissna. När jag ändå stod där med saxen i handen gick jag på snigeljakt. Det är fortfarande helt galet, så mycket sniglar vi har i år. Inte bara mördarsniglar, utan skogssniglar, vinbergssnäckor, pyttesmå gulsvarta snäckor och gud vet vad. Dem med hus på ryggen har jag dock inte hjärta att ta kål på, för de är ju så fina. Jag kanske ska öppna fransk restaurang istället, hehe!

Hårdast går sniglarna åt mina dahlior, vars bladverk verkligen verkar vara snigelmums. Jag har börjat gräva upp knölarna ur pallkragarna och sätta dem i krukor istället, så att jag kan ha lite mer koll på dem en och en, och så att jag kan flytta runt dem till lite säkrare ställen. Problemet är bara att inga ställen förefaller vara helt säkra. Otrevliga besökare, de där sniglarna...

Desto trevligare besök kom körandes i en Volvo efter lunch. Det var ytterligare ett gäng vänner på genomresa, som stannade en kortis för att säga hej. På grund av det trista vädret blev det inte tid för fika den här gången, men sommaren är förhoppningsvis inte slut än.

Vi jobbar på med baksidan på bastustugan. Idag grävde vi ur så pass mycket att hela rabattkanten kunde komma på plats. Lite finjustering här och där blir det alldeles säkert, men jag älskar när man kan börja visualisera gränser och hur slutresultatet ska bli. Tänk vilken mysig liten bakgård vi kommer att få här! Och så trevligt att kunna gå runt hela stugan och tycka att det är fint på alla sidor.

Den här gången har vi gjort det enkelt för oss och köpt rabattkant i trä som kommer på rulle. Maken köpte ett par rullar på Biltema för att testa med, men när vi var där idag för att köpa fler, så var den slut. Det fick bli rullar från intilliggande Granngården istället. De var nästan 50% dyrare, men 20 centimeter längre (200 cm mot 180 cm) och av bra mycket bättre kvalitet, så det var faktiskt ett bättre köp. Det var himla lätt att slägga ner rabattkanten i jorden, och resultatet blev förvånansvärt prydligt i all sin enkelhet.

Vi hade två rejäla makadamhögar här på baksidan, som har legat kvar sedan stugan byggdes sommaren 2018. Dem har vi krattat ut för att jämna till marken, men vi har också fått gräva bort lite ogrässvål här och där. Bakom trädet är vi inte riktigt klara, som ni ser. När det är bortgrävt blir nästa steg att lägga markduk och sedan naturgrus. Gruset har vi faktiskt inte beställt än. Det får bli på måndag, så får vi se när det kommer. Det brukar dock inte vara så lång leveranstid.

Naturgruset går som en tydlig röd tråd genom alla våra trädgårdsprojekt, där det annars är ganska många olika materialmöten. Vi har använt både olika sorters natursten, huggen granit, betong och impregnerat trä. Det är ett resultat av devisen "man tager vad man haver" (eller snarare "man tager vad man får tag i"), vilket passar vår stil och vårt arbetssätt ganska bra.

Jag tänkte ju inte göra så mycket med den kvarlämnade vilda delen av moraset i år, men nu har jag helt plötsligt en tydlig kant att förhålla mig till, om jag vill plantera fler buskar eller träd. Och det vill jag ju alldeles säkert, haha! Här har jag ju faktiskt redan börjat, när jag planterade den uppstammade vipphortensian 'Pinky Winky' tidigare i sommar.

För övrigt fick vi 21 millimeter regn under gårdagen, och mer ska det visst bli av den varan imorgon. För min del får det gärna vara "varannan-dag-väder" resten av semestern, för det passar mig ypperligt.

Förra sommaren fick jag några små ringblomsplantor av grannen i norr. "Nu kommer du att ha ringblommor för tid och evighet", sa hon, och nog var det sant, för i år fullkomligt ploppar det upp ringblommor i köksträdgården! Medan plantorna fortfarande var pyttesmå grävde jag upp dem och satte alla väldigt tätt tillsammans i ett stort gammalt trätråg. Oj, så fint det är nu!

Tyvärr har jag glömt vilken sort det var. Kan det vara 'Orange Flash', månntro? Jag får fråga grannen nästa gång jag ser henne. Jag tycker iallafall att den här dämpade orange-persikogula färgen är väldigt härlig. Som en vitaminkick på köksbordet! Man kan visst äta ringblommor också, men det överlåter jag till någon annan att prova.

Det känns nästan som att man har sin egen blomsteraffär, när man bara kan ta saxen och traska ner till köksträdgården. Och ju mer jag klipper, desto mer känns det som det kommer. I love it!

Hoppas det kommer ännu fler nästa år. För ringblommor vill man ju verkligen ha för tid och evighet. Amen.

Vid halv nio imorse ringde vi Svevia i Hässleholm (f.d. Bröderna Hall) och beställde grus, och strax efter halv tolv ringde de och meddelade att chauffören redan var på väg. Det kan man väl ändå kalla service! "Han kan komma när han vill, för vi är hemma hela dagen", sa jag till tjejen i kundtjänst. Så otroligt fördomsfullt och omodernt av mig... Det var nämligen en ung tjej som vant backade in hela ekipaget mellan grindstolparna och tömde åtta ton grus på uppfarten. Välkommen till 2020, Fröken Grön.

På förmiddagen hade vi grävt bort det sista ogräset runt trädet, krattat och trampat till marken och sedan lagt markduk över alltihop. Svårare än så gör vi aldrig, men resultatet blir faktiskt bra ändå. Förra sommaren upptäckte vi att det finns fästen som gör att det är lättare att hålla markduken på plats. Det är som stora plastspikar med vassa agnar som sticker ut nertill, och man trycker dem bara rakt genom duken ner i marken. Det besparar en många svordomar när gruset väl hälls på, kan jag säga.

Som vanligt vill man ju kunna ana slutresultatet på en gång, hihi! För attans, vilken tillfredsställelse det är när gruset kommer på och man får skära bort kanterna på markduken. Det blir liksom fint meddetsamma. Fast det måste på mer grus imorgon, för vi har bara lagt ett tunt första lager. Jag kunde inte hålla mig, utan vattnade lite på gruset för att tvätta bort all sand som följer med när det kommer direkt från grustaget. Gruset går i rosa när det är blött, men blir ljusgrått när det torkar.

Jag kan lova att man blir rejält trött i kroppen av att skotta upp grus och köra det i skottkärra från uppfarten och ner hit. (Och då har jag själv inte kört mer än en handfull lass, kan jag säga.) Nu vilar vi oss till imorgon, så får vi fortsätta då. Om vi tar oss ur sängen, vill säga...

Nu blommar rosen 'Rosenholm'och förgyller min (snart) sista semestervecka. Det finns verkligen ingen hejd på växtkraften i den där rosen. När vi satte upp portalen förra sommaren klippte jag ner nästan hela rosen (som redan fanns planterad på platsen), men den kommer igen med nya friska tag, som om ingenting har hänt. Busken är planterad en rejäl bit till vänster om "portalbenet", men grenarna sträcker sig villigt efter det lilla armeringsnätet på stolpen. Det är som att ha både en buskros och en klätterros på samma gång. Snällare ros får man nog leta efter.

'Rosenholm'tillhör Wichurana-gruppen (precis som t.ex. 'New Dawn' och 'Awakening') och kan faktiskt användas både som buskros och klätterros, fast om man vill ha den som buske får man nog beskära den ganska hårt även under säsongen. Rosen blommar från juli till långt in på hösten, men den bidrar med frodig grönska redan tidigt på säsongen. De ljust rosa blommorna är ganska små och sitter liksom i klasar på grenarna. Doften är inte så stark, om man inte går nära med näsan.

Roligt med rosor som är friska och växtvilliga. Som kontrast har jag ett par andra rossorter som har fått svartfläcksjukan. Det är ju bara för tradigt... Men det är bara att försöka vara på hugget och plocka bort de angripna bladen, försöka hålla jorden ren och ge rosorna lite mer svängrum. Med lite tur och idogt plockande försvinner det till nästa år.

Fortsätter att gräva och greja

Matsumarönnen 'Noriko'

Grävpaus, blomsterodling och kompisfika

Besök på Wanås

'Climbing Bonica'

Soptipp, grävning och kantareller

Rosa svartöga

För fyra år sedan

Sommarvärme och hemmapyssel

Besök i Sveriges soligaste stad

Söndag i juli

Kaffemuggar och trädgårdsprydnader

Mer nyplanterat

Bakom stugan

Hemmapyssel och spontanbesök

Otrevligt och trevligt besök i regnet

Rabattkant på plats

Ringblommor för tid och evighet

Vi har fått grus!

Rosen 'Rosenholm'