För två timmar sedan svängde vi in på uppfarten efter att ha tillbringat helgen uppåt landet. I fredags körde vi upp till Västmanland för att hälsa på min 101-åriga farmor i Fagersta. Vi passade på att göra en liten minisemester av vår resa och tog in på Sveriges garanterat vackraste B&B: Villa Englaro i Ängelsberg. Det här stället är så makalöst ljuvligt så det förtjänar ett eget blogginlägg framöver, men jag bjuder på en liten försmak redan nu.
Igår besökte vi fina Tolvsbo Bergmansgård, som ligger strax söder om Söderbärke i Dalarna, där vi också träffade min faster. Det var här den stilige tuppen (från gårdagens inlägg) spankulerade runt på gårdsplanen. Den här platsen får nästan representera min sinnebild av Dalarna. Bilturen hit blev också en liten resa "down memory lane", då vi körde förbi många av de platser där jag tillbringade min barndoms somrar.
Senare på dagen var det nästan en overklig känsla att köra sträckan mellan Norberg och Ängelsberg och skåda resterna av förra årets stora skogsbrand. Vidsträckta områden, som förr var täckta av den tätaste skog, är numera öde och kala. Flora och fauna hämtar sig alldeles säkert efter en katastrof av den här digniteten, men det är lätt att leva sig in i den sorg som drabbat människorna som bor här.
Tidigt i förmiddags vinkade vi hejdå till min farmor för att påbörja den långa resan hem till Skåne. Innan vi lämnade Fagersta stannade vi till för ett snabbt besök på kyrkogården, och där inträffade det något nästan övernaturligt märkligt. Vid min mormor och morfars grav stod min moster, som jag inte har sett på ett par år och som jag trodde befann sig flera mil därifrån. Där hade nog min härligt kluriga mormor ett finger med i spelet!
Efter sju timmars resa och ett antal loppis-stopp är vi så hemma på Solhäll igen. Det har varit en fin helg med många härliga möten och minnesvärda händelser, men nu ser jag fram emot att sova i min egen säng. Och imorgon börjar min sista semestervecka...