Är det tantvarning om man helt plötsligt kommer på sig själv med att gilla nejlikor? Kanske det, men i så fall vill jag gärna vara tant! På min lokala mataffär nere på byn hittade jag de här ljuva små liven. Tête à tête stod det på etiketten, och nog sitter det mängder av knoppar sida vid sida.
Tre plantor köpte jag, som jag sedan stoppade ner i den gamla järngrytan på bordet på norrsidan. Blommorna är så vackra i både färg och form; nästan som små karameller. Och så kändes det himla skönt att äntligen bli av med de vissna påskliljorna som har stått i grytan ända fram till nu.
Hur länge står trädgårdsnejlikor i kruka, månntro? Hon är ju novis på nejlikor, den här tanten! "Lång hållbarhet", står det när jag googlar. Hoppas Internet har rätt!