Quantcast
Channel: Fröken Gröns Blogg
Viewing all 4413 articles
Browse latest View live

Hur tänkte jag här?

$
0
0

Idag hittade jag en bortglömd påse i en låda innehållandes en näve röd- och vitfärgade frökapslar. Uppenbarligen tänkte jag att de skulle passa finfint i något adventspyssel när jag köpte dem, vilket de säkert också gör. Problemet är bara att jag inte riktigt kommer ihåg vad jag tänkte, haha! 


Det är ungefär så långt mitt adventspyntande har kommit, men imorgon går jag all-in med mossa, stakar stjärnor och gud-vet-vad. Ja, och så mina röd- och vitfärgade frökapslar då förstås. Om jag sover på saken kanske jag kommer på vad det var jag tänkte att jag skulle ha dem till.


Adventsstök och tomtebesök

$
0
0

Dagen har bjudit på adventsstök i stugan, med betoning på stök, för jag är verkligen duktig på just det där att stöka till det. Jag drar fram grejer åt höger och vänster, är lite all over the place, duttar lite här och där och är allmänt superdålig på att göra klart en sak i taget. Nu är det iallafall fläckvis fint, haha! Alla adventsstakar och stjärnor har kommit på plats, tillika ljusslingan runt rosportalen ner till stugan och adventsträdet på glasverandan. Fler bilder får det bli en annan dag, för jag hann inte dokumentera så mycket innan fotoljuset försvann. Mysigt som attan är det iallafall.


Idag kom den hemliga tomten på besök för sjätte året i rad. Den här gången var vi faktiskt hemma, men maken hann bara få en skymt av ryggen på en maskerad figur som sprang iväg på framsidan. Kvar på verandatrappan stod en stor papplåda, innehållandes en helt fantastisk paketkalender. Kära lilla tomte, vad snäll du är som skämmer bort mig år efter år! Jag är så tacksam för att du tar dig tid att förgylla min tillvaro. Jag ska visa den fina kalendern när jag har hängt upp den. 

Dagens adventsstök avslutades med ett långt och välgörande bastubad. Något dopp i tunnan var dock inte det minsta lockande idag, för det är nästan nollgradigt ute. Imorgon ska jag stöka klart, och sen får nog dammsugaren komma fram ett varv innan adventsfriden kan lägga sig helt över stugan. Ikväll ska jag bara sitta och tindra med ögonen. Nu börjar ändå en underbar tid.

Första advent

$
0
0

Så blev det första advent i stugan. Årets variant av adventsstake totade jag ihop redan förra helgen, då jag virade grön mossa från skogen runt en halmstomme, som jag sedan tryckte ner ljushållare och paradisäpplen i. Vi tände första ljuset medan vi åt frukost framför TV:n i röda rummet imorse. Så mysigt!

Mossan jag plockade förra helgen var lite brun och tråkig, så senare idag fäste jag små kvistar av lingonris här och där för att hela skapelsen skulle bli lite grönare. Och nog blev det finare så. Det blev nästan som en luciakrona, så jag kan till och med ha den på huvudet om jag vill, hihi! Både lingonriset och paradisäpplena fäste jag genom att böja små dubbelvikta märlor av ståltråd, som nästan fungerar som hårnålar när man trycker ner dem i underlaget. Det håller jättebra, även om man vill hänga upp kransen.  


Eftersom piggarna på ljushållarna går rakt genom halmstommen på undersidan, så ställde jag den på en tripod av gjutjärn. Sådana köper jag alltid när jag hittar dem billigt på skroten, för de är så himla bra att ställa krukor på utomhus och i växthuset. Det blev riktigt kul med ben på kransen, och nu slipper jag dessutom en massa drössel direkt på bordet. Idén snodde jag från en bild i någon inredningstidning, där man hade gjort en juldukning på det här sättet. Eller var det en midsommardukning? Jag har läst så många tidningar i höst...


När jag ändå höll på och smula med mossa förra helgen, så passade jag på att fylla min fiffiga hängande "gallerstjärna". Den är öppningsbar och går att fylla med vad som helst egentligen. Att fylla den med mossa tog fem sekunder. Den har faktiskt hängt tom på en krok i smatten hela året, men under december får den nog hänga på insidan av pardörrarna på glasverandan.

Under eftermiddagen drack jag adventskaffe med mina föräldrar via Skype. Tänk vilken fiffig uppfinning ändå, och extra tur att den möjligheten finns nu, när vi måste hålla distans. Jag har även tittat lite grann på live-sändningen med super-duper-mega-charmiga TV-kocken Susanne Jönsson, när hon och Clara Lidström (Underbara Clara) adventsstökade hemma hos Clara. Det var feelgood-TV som heter dugaOm ni missade den fyra timmar långa sändningen kan ni titta på den i efterhand på SVT Play.

Ikväll blir det ännu mer feelgood-TV, för då börjar det en ny säsong av den charmiga danska TV-serien Systrarna på Fredenslund. Det vill man ju inte missa, för feelgood behöver man ju mängder av nu. Glad första advent på er!

Måseskär i fönstret

$
0
0
När det gäller inredning här hemma, så har maken förhandlat sig till sista ordet i det vi kallar röda rummet. Han tycker det inte är mer än rätt att han också får bestämma någonstans, för han äger ju trots allt halva huset. (Hmmm, det där med mänskliga rättigheter är verkligen överskattat...) Jag smyger in saker allt som oftast, och det mesta får faktiskt godkänt, men ibland uppstår det debatt. Som när jag annonserade att jag tyckte vi skulle byta ut den gamla ärvda amforan i fönstret bakom soffan mot en elljusstake under december månad. Det var inte så populärt, men kompromissen blev att maken fick välja ljusstake. Det blev en mörkröd 5-armad Måseskär från Markslöjd, och det var ju faktiskt inte så dumt. Den är modern och klassisk på samma gång, och den har helt rätt röd färg för rummet. 


Att fota mot ett fönster och få färgerna på fönsterbrädan att framträda på rätt sätt utan blixt, är sannerligen inte lätt. Jag gav upp ganska snart; därav produktbilden här ovan. Men nog ser ni på bilden här nedanför hur rätt jag hade? Nu är det ännu mysigare att dra upp benen under sig i soffan och kura skymning om eftermiddagarna. Och när jag ligger i sängen i det angränsande sovrummet om morgnarna kan jag ligga där och kika på den. Jag kan bli snudd på religiös av stämningsfull beslysning, hihi!


Jag har gjort små manschetter av lingonris att trä på ljusen, istället för den där lilla kromade metallmanschetten, men de hann visst inte fastna på bild den här gången. Jag får väl försöka ta en bättre bild en annan dag. 

Advent i bastustugan

$
0
0

Nere i bastustugan lyser adventsstjärnan dygnet runt. Planen var egentligen att jag skulle sätta en tajmer på den, men nu när jag jobbar hemifrån hela dagarna tycker jag att det är så himla mysigt att stå i köksfönstret och se hur det lyser där nere. Vi har dessutom haft riktigt gråmulna dagar, så det kan gott lysa lite. Ljusslingan runt rosportalen bidrar också till adventsstämningen. 

Stjärnan är en sådan där på lampfot, vilket jag tycker är himla smidigt. Det är skönt att slippa "klydda" med krokupphängning och sladdar som inte vill hänga rakt. Fast jag har sett att det finns en liten mojäng som man kan trä på sladden, som håller hängande stjärnor på plats också. Lika smart uppfinning som gemet ju. 


I övrigt är det inte något extra julpynt inne i stugan. Storken står kvar på sin plats i fönstret och värmeljusen ligger som vanligt redo i det gamla trätråget. Den skruvade pinnen i hörnet har maken fått ärva av sin farfar, som var skogvaktare åt en av systrarna Stevens i Småland. Den har hängt med länge. När vi bodde i lägenhet i "Storstad" stod den i vårt bibliotek. 


När vi bastar tänder vi ljusstavarna utanför, och ibland går jag ner och tänder jag dem om kvällarna även när vi inte bastar. Bättre adventsstämning än så blir det ju nästan inte. 


Höjden av lycka idag har annars varit första "luckan" i min fina paketkalender, som innehöll en påse Ahlgrens bilar, fast i form av julgranar. Så himla goda att mumsa på mellan Teams-mötena. Tack för det, tomten!

Bä bä vita lamm

$
0
0

December är den roligaste säsongen att scrolla runt på Tradera, för då finns det så himla mycket kul julgrejer att titta på. Tyska porslinstomtar, antika änglaspel och gammalt julgranspynt, you name it - it's there. För att inte tala om sådana där små tändsticksfår i papier maché med ben av tändstickor, som alltid dyker upp så här års. (Och ingen annan tid på året.) Jag har haft det som lite av en tradition i december att ge mig själv ett nytt exemplar i tidig julklapp. De blir alltid fånigt dyra, men de är ju så himla charmerande. Var och en har sitt eget uttryck och personlighet. 

Genom åren har jag samlat på mig en hel liten skock. Tidigare förvarade jag dem i jullådan och lät dem bara komma fram till advent, men sedan förra julen har de blivit kvar på en hylla i vitrinskåpet i gröna rummet. Det är ju ändå fint att se dem året runt. I år har jag faktiskt inte köpt något får. Kanske tänker jag att samlingen redan är komplett. Kanske inte. 

Basturitualen

$
0
0

Att bygga baststuga var egentligen makens stora dröm från början, men nu när den finns, så har även jag blivit frälst och en lika frekvent besökare. Vi bastar i genomsnitt två gånger i veckan, året runt. Vilken himla livskvalitet det är att få tassa ner dit, inte minst efter 8 timmars hemarbete en helt vanlig torsdag. 


Det är nästan som en religiös ritual att basta, och för mig är allt runtomkring själva bastubadet lika viktigt. Jag älskar att tända ljus i stugan och marschaller och lyktor på vår lilla innergård utanför. Det blir så himla stämningsfullt och bidrar verkligen till hela bastuupplevelsen. 


Vi byter alltid om till badrock innan vi går ner hit, och när vi kommer ner till stugan hänger vi dem på krokarna i det lilla omklädningsrummet. I korgen under bordet finns det frottétofflor om man vill ha det, men när vi går ut för att svalka oss mellan bastubaden hoppar vi i riktiga badskor.


I det gamla allmogeskåpet i det större rummet finns det rena sitthanddukar och även rena badlakan. Här förvarar vi också värmeljus, marschaller, stearinljus, ölöppnare (viktigt!), skrubbhandskar, skrubbsalt och annat smått och gott som kan vara bra att ha. Skopan på bilden hittade jag för 5 kronor på en loppis. Var inte det ett fynd, så säg?


Om man inte har blött håret innan man går in i bastun, tycker jag det är skönt att ha en bastumössa på huvudet. Man ser ut som en rumpnisse i den, men jag kan intyga att den faktiskt fyller en funktion. Jag har tjockt hår, som blir som en varm hjälm över huvudet annars. Dessutom är det skönt att ha en varm mössa på huvudet när man går ut och svalkar sig så här års. 


På bastustenarna ligger vår finska bastuande och bubblar och fräser. Den fyller ingen som helst praktiskt funktion, men den är bastustugans egen lilla väktare. 


Vi bastar alltid i minst tre omgångar, och däremellan går vi ut och sätter oss på bänken utanför. När det är så kallt som det är nu behöver man inte doppa sig i kallbadtunnan, men mellan april och oktober så brukar vi faktiskt göra det. Maken kan ta sig ett dopp på vintern också ibland, när det inte är alltför kallt i luften. Jag är sjåpigare och håller mig kvar på bänken. 


Sen går vi hem i omgångar och duschar i badrummet i huset. Den av oss som ska duscha sist brukar unna sig att sitta kvar i stugan eller utanför på bänken och filosofera en stund. Efteråt är man ren i både kropp och själ resten av kvällen, kan jag lova. Och när man börjar känna sig trött, sliten och kanske lite dyster ett par dagar senare, är det bara att dra igång bastun och göra om allt igen. Livskvalitet, som sagt. 

Sommarens projekt i retrospektiv

$
0
0

Någon årskrönika för tråk-året 2020 är man ju inte direkt sugen på att göra, men jag kan inte låta bli att roa mig med att titta tillbaka på vad vi faktiskt åstadkom på ett par veckor under sommarens "hemester". Sommarens plan var att ägna oss åt lite landscaping nere i det vi kallar moraset, men att vi skulle hinna så mycket som vi gjorde den här säsongen, trodde vi inte i början av året. Den första etappen vi tog oss an var längs norrgaveln på stugan, där vi fick börja med att köra med röjsågen och sedan gräva bort en massa ogräs.


Alla våra projekt börjar med att vi har ett hum om ungefär vad vi vill göra, men sen ändras alltid det där "hummet" lite vartefter arbetet skrider fram, och så blev det den här gången också. Vi visste att vi ville ha naturgrus runt hela huset, men marken i sig fick bestämma lite hur det blev. På några ställen fick vi göra små trappsteg med hjälp av sten- eller betongkanter som vi grävde ner, för nivåskillnaden var ganska stor, och att gräva ut allt för hand för att jämna till det kändes som ett oöverstigligt uppdrag. Men det blev charmigt ändå, och slutresultatet efter plantering blev över förväntan. 


På baksidan av stugan låg det kvar en massa skräp från förra sommarens bygga-plank-projekt, och lite annat skrot med för den delen. Dessutom låg det en rejäl makadamhög och en massa murbruksklumpar kvar från  sommaren 2018, då stugan byggdes. Det var bara att sätta igång och städa upp, och när det var klart grävde vi bort det värsta ogräset och jämnade ut marken genom att kratta ut makadamet.  


Vi lade grus längs hela husgrunden och knöt ihop det med den grusade ytan på norrsidan. Som stopp mot den öppna jorden slog vi ner en sådan där rabattkant i trä som man köper på rulle. Det var en otroligt smidig lösning för två otåliga typer som vill ha direkt resultat, men det blev faktiskt riktigt fint också. På andra sidan rabattkanten hade jag egentligen inte alls tänkt börja plantera något i år, men blev sen ändå sugen på att snygga till övergången till den fortfarande helt otuktade delen av tomten. 


Först hade vi bara tänkt göra en smal grusgång längs husfasaden, men det där "hummet"ändrar sig ju som bekant, och projektet växte och blev större när vi kom på att det vore snyggt att lägga grus runt stammen på trädet med fågelholken.


Sagt och gjort. Och resultatet blev bra, för det lyfte liksom fram hela trädet. Dessutom skapades en underbart skuggig lövsal, som är jättehärlig att sitta i under varma sommardagar. Kanske blir det en redskapsbod här på sikt, eller ett litet cafémöblemang, men den här sommaren fick mitt vackra målade zinkbadkar stå här. 


Parallellt med alla andra projekt har jag grävt ut hela den högra delen av moraset. Det låter helt galet, men jag älskar faktiskt att gräva och har himla svårt att sluta när jag väl har börjat. För att peppa mig själv grävde jag ut ett par kvadratmeter i taget och belönade mig själv med att plantera upp området etappvis. En bradeal, som inspirerade till vidare grävning. 


I slutet av sommaren hade vi helt plötsligt en helt ny trädgård, och som pricken över i kunde vi äntligen knyta ihop de olika delarna av moraset med en grusgång mellan bastustugan och baksidan av växthuset, som var gruslagd sedan tidigare. Till höger om grusgången väntar nästa sommars projekt. 

Tur att man tar bilder som hjälper en att komma ihåg, för annars är det så lätt att glömma hur det faktiskt har sett ut. Och när jag ser det här tänker jag att sommaren 2020 blev ganska bra, trots omständigheterna. 


Dörrkransar

$
0
0

Igår totade jag ihop julkransar. Två stycken, närmare bestämt. Den större av dem har jag hängt upp på utsidan av pardörrarna på glasverandan. Där sitter det redan en spik för ändamålet, som brukar bli "kvarglömd" där året runt. Jag blir lika glad varje gång jag ska hänga upp julkransar, hihi!


Jag använde en färdig halmkrans som bas och snurrade fast grön mossa med grön ståltråd på den. Eftersom det skulle räcka till två kransar fick jag snåla lite med mossan, så stommen blev inte riktigt täckt hela vägen runt, men det syns inte när man tittar på kransen rakt framifrån. För att få lite mer "fluff" stack jag ner några kryptomeria-kvistar runt hela kransen, och sedan dekorerade jag med torkade apelsiner (inte egentorkade dock, för de blev alldeles bruna och fula), några kottar, ett paradisäpple och en taklök. 

Taklöken pillade jag bort all jord på, för att få en plattare baksida. Den fäste jag i kransen med en blomknappnål med stort pärlemorhuvud. De andra dekorationerna fäste jag med hemmagjorda ståltrådsmärlor, som är lätta att trycka ner i halmen. 


Sen gjorde jag även en mindre krans att hänga på dörren till bastustugan. På den fäste jag kvistar av lingonris från skogen, några torkade apelsiner och en liten garntomte. Ganska enkel, men fin på sitt sätt. 


Det blev väl trevligt med en liten krans där? Några granriskvistar nedanför trappan förstärker julkänslan. Det har jag lagt nedanför verandatrappan och nedanför trappan på baksidan också. 


Check på julkransar, alltså. Det är ju himla enkelt att göra egna ändå. Efter jul slänger jag in dem som de är i ladan och återanvänder stommarna igen nästa år. 

Andra advent

$
0
0

Har jag gjort något vettigt överhuvudtaget idag? Jag tror nästan inte det. Pyjamasen var kvar på långt efter lunch, och när jag väl fick den av mig var det bara för att svida om till mysbrallor. En skön andra advent på Solhäll, med andra ord. 


På dörren mellan röda rummet och hallen på framsidan har det iallafall kommit upp en hjärtformad krans med små alkottar. Den har jag dock inte gjort själv, utan hittat i en blomsteraffär i Osby tidigare i höst. Jag tycker den är fin i all sin spretighet, och så ser den lite naturell ut så där som man vill ha det. 

I skrivande stund tittar vi på damernas skidskytte och adventsfikar med Pågens små lussekatter. Bakar gör jag inte i år (heller), men dessa var alldeles lagom stora och väldigt saftiga och fina. Och russinfria, om det är viktigt för någon. Rosa adventsstjärnor har jag aldrig haft förut, men i år har jag det i köket. Jag tycker att den här gyllenrosa varianten är så himla vacker. 

Jag har faktiskt målat om en lykta också, men den hann inte fastna på bild innan skymningen föll, så den får jag väl visa en annan dag. Nu hejar vi på Sverige!

En gul jul?

$
0
0

Kan julen vara gul? Ja, enligt många är det faktiskt den stora trendfärgen julen 2020. Well, inget annat är ju sig likt i år, så varför inte. Nu är det nog inte kycklinggult som trendnissarna menar, utan mer åt det senapsgula/allmogegula hållet. Och senap är ju ett absolut måste på julbordet, så helt långsökt är det faktiskt inte. Själv har jag införskaffat en bärnstensfärgad vas från HK Living. Jag hittade den bland en massa annan urfin keramik som var till salu på byns fina lilla surdegsbageri, när vi var där och köpte bröd i lördags. Och tänk, med några kvistar mjuken i den blev det  faktiskt julstämning direkt.

De bruna ljusstakarna är också i keramik. Dem kom maken hem med till vår lägenhet i "Storstad" för en herrans massa år sedan, och då tyckte jag mest att de var klumpiga. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Nu älskar jag att de är så härligt rustika. De är redan bästa vänner med den nya gula vasen. 

Från blå till grön

$
0
0

En gul jul kan man ju se en viss tjusning i, men en ljusblå jul vete katten. Så trots att jag håller på Malmö FF tyckte jag inte att det kändes så himla piffigt med en babyblå ljuslykta på glasverandan. Man kan ju undra varför jag överhuvudtaget köpte en lykta i den färgen, men till mitt försvar kan sägas att den stod på en sådan där rea-på-rea-hylla efter jul för ett par år sedan. Och jag tänkte redan då att jag ju har hela källaren full av burkar med slattar av grön färg.


Sen blev det aldrig av att jag målade om den, men i helgen gjorde jag äntligen slag i saken, så nu är lyktan minsann grönmålad i nyansen "Skogsgrönt" från min evighetsburk med allmogelasyr. 


En del av er tycker kanske att lyktan faktiskt var snyggare före ommålningen, men jag heter ju trots allt Fröken Grön och inte Fröken Ljusblå, hihi!

Ett litet onsdagssvep

$
0
0

Jag har börjat smyga in mer juliga inslag så smått. Mormors tyska porslinstomtar ligger fortfarande nerpackade i sin låda på vinden, men en liten Maileg-nisse har satt sig till rätta i korgstolen på glasverandan. Han heter Morten och är dansk. Det där sista borde man kanske ha lite kluvna känslor kring, så här i Corona-tider. Han får nog sitta där i karantän i 10 dagar, innan han får komma in i stugvärmen. 


Vi har fler danska inslag här hemma, i form av en lakritsadventskalender som vi fick med oss från svärmor när vi var i Malmö härförleden. Varje lucka innehåller två små men exklusiva lakritskulor med olika smak varje dag. Goda som attan! Favoritsmak hittills: Raspberry (jag) och Salt and Pepper (maken).


Det har blivit lite av en tradition genom åren att det första julkortet alltid kommer från min moster K i Dalarna; så även i år. Fint att något iallafall är som vanligt. Skickar ni fortfarande traditionella julkort? Det är ju ändå himla trevligt att få. 
 

Det går åt mängder med ljus här hemma. Jag har batteridrivna ljus i genomgångsrum, men i röda rummet där vi sitter får det brinna levande ljus. Inspirerad av podden Billgren-Wood har jag gjort en välfylld ljuslåda i det gröna hallbordet, dit jag går och väljer och vrakar. Där försöker jag fylla på så ofta jag kan. Vardagslyx i ordets rätta bemärkelse. Och nej, gubben på bilden är inte min man, utan en gammal teatermask i trä, hihi!


Imorgon ska jag faktiskt köra till jobbet, för första gången på tre veckor. Vi närmar oss slutet på terminen, och det finns saker jag behöver göra som jag helt enkelt inte kan göra hemifrån. Jag känner mig nästan lite förväntansfull.

Riktiga kläder och spontansemester

$
0
0

Idag har jag varit på plats på jobbet för första gången på flera veckor. Det var nästan löjligt roligt att få klä på sig riktiga kläder, sätta lite läppstift på läpparna, stoppa fiskgratängen i jobbväskan och köra iväg i det trista decembervädret. Fast det var bara jag och en kollega till där. Inget är så ödsligt som en tom skola. 

Imorgon har jag tagit lite spontansemester. Inte för att man kan åka någonstans och göra något direkt, men skönt ändå att få stänga av datorn och småpyssla lite hemma istället. Vi får väl se vad jag hittar på. Alltid finns det något man kan göra.  

Hej fredag!

$
0
0

Smedsljusstaken i smide är ett av mina allra bästa loppisfynd någonsin. Den passar ju så himla bra på Solhäll, som just är en gammal smedsbostad. Den får stå kvar ute på glasverandan även nu under advent och jul. Med fuskljus blir det nästan som en adventsljusstake. 

Äntligen finns det goda clementiner i mataffärerna. Ni vet, sådana där som liksom är lite "fluffiga" i skalet, och som är lättskalade och utan kärnor. Ännu mer längtar jag efter när apelsinerna blir sådana, men det brukar de inte bli förrän i januari. 

Äpplen vill man ju också ha hemma så här års. Maken är duktig på att äta dem, men själv tycker jag mest att de är det ultimata julpyntet, hihi!


Min adventsljusstake börjar bli drösslig och skrumpen. Men man måste väl inte ha samma stake hela december, så kanske jag totar ihop en ny till på söndag. I så fall kan jag ju bara flytta över ljusen.


Jag kom på att jag hade glömt att ta ner det lilla rådjuret, som brukar stå i mossan vid foten av adventsträdet på verandan. Under semestern storstädade jag och sorterade upp alla jullådor, så den gick förvånansvärt lätt att hitta det den här gången. Tänk att gamla plastleksaker från 60-70-talet kan vara så juliga. 

Idag har jag för övrigt haft sovmorgon, tittat på larviga amerikanska julfilmer på TV, bäddat, tvättat en maskin tvätt, tagit ner tjocktröjor från vinden, handlat nya helgblommor på byns finaste lilla blomsteraffär, samt strukit och hängt upp julgardiner och vita kökshanddukar med röda monogram i köket. Och tänk, kameran har inte varit framme en enda gång. Det får bli bättring på den fronten i helgen. 


Lördag innan Lucia

$
0
0

På förmiddagen traskade vi nerför backen till byn för att köpa kaffemjölk och posta några julkort. (Det blev bara en handfull i år.) På torget utanför Gästis står kommunens traditionsenliga gran. Tidigare år hade vi även en hel allé av upplysta julgranar längs hela infarten till byn och en ståtlig marschallpyramid utanför kommunhuset, men dessa bortrationaliserades av besparingsskäl redan förra året. Trevligt med en ståtlig julgran på torget ändå. Årets exemplar är synnerligen symmetriskt.


På vägen hem skickade jag in maken på byns förträffliga lilla surdegsbageri, och efter en stund kom han ut med nybakat och fortfarande varmt levain-bröd och en burk pistagecréme från Gridelli, som jag har önskat mig i julklapp. Den ska jag ligga i soffan och äta med sked i jul, hihi! 


Det har baske mig varit mörkt ute hela dagen, men vid halv fyra började det skymma på riktigt. Då volonterade jag att gå ner och dra igång bastun, och medan den blev varm passade jag på att tända ljus och starta en brasa i eldkorgen utanför. Mysigt så man smäller av! Tur att man älskar att vara hemma, nu när man är uppmanad att hålla sig här. 


Ikväll kör vi lussevaka med Netflix och corn nuts. Vi tänkte titta på "Wind River", som fick bra recensioner av SVT:s recensent Fredrik Sahlin. Det blir nog en alldeles lagom rafflande lördagkväll för två kvällströtta gamlingar i "Glesbygd", hehe!

Lucia i smyg

$
0
0

Damkören jag är med i brukar vara med på Musikskolans stora luciakonsert i kyrkan här hemma i byn på lussekvällen, men av detta blir det naturligtvis inget i år. Att det skulle bli en annorlunda Lucia har man ju varit inställd på länge, men nu när dagen väl är här, så känns det faktiskt lite vemodigt. Jag låter iallafall tre av mina adventsbarn tjänstgöra som adventsstake så här på tredje advent (tomten får tjänstledigt idag), och så äter jag en lussebulle och nynnar lite på "Sankta Lucia" i smyg. (Andrastämman, hihi!)


Vad dagen bär med sig i övrigt vet jag inte än, för när jag skriver det här är det fortfarande förmiddag. Man gör ju inte så mycket mer än går hemma och plockar nuförtiden, men det kan ju faktiskt vara ganska mysigt det också. Lite skidskytte på TV och ägg- och baconbrunch till det, så är man på banan liksom. Glad Lucia på er där ute i stugorna!

Ett riktigt tittbord

$
0
0

Det skånska decembervädret inbjuder verkligen inte till några längre utomhusaktiviteter, men i helgen fixade jag iallafall till lite på bordet på hörnan vid uppfarten. Det är ändå trevligt att ha något fint att titta på när man är på väg till och från bilen, och för mig räcker det att veta att det är fint, fast jag inte ser det. 


Jag lät flera av höstens gröna växter stå kvar, eftersom de fortfarande är frodiga och fina, och den uppstammade cypressen i zinkhink har överlevt bakom växthuset ända sedan förra advent. (Den som spar, hon har.) I den stora fyrkantiga porslinskrukan satte jag vita julrosor och kantade med mossa från skogen. 


Jag är väldigt förtjust i skimmia (vinterbär), som jag tycker är så där alldeles lagom röd. Eller okej då, vinröd-rosa om man ska vara petig. 


Några gröna keramikkoner från köksträdgården får symbolisera julgranar, och den lilla renen fick komma ut från mina gömmor i ladan. Den har hängt med i många år nu, och jag tycker den är så härlig i all sin naturliga spretighet. Äpplet tog jag faktiskt med in efter att bilderna togs, för det är inte lönt att lämna det kvar ute. Fåglarna brukar hacka sönder sådana godsaker direkt. 

Både de röda skidorna och kälken uppe på kökstrappan känns onekligen lite malplacerade med tanke på hur grön gräsmattan strax utanför bild fortfarande är. Fast en klar fördel med milda skånska vintrar är att man kan ha batteridrivna inomhusljusslingor utomhus.


Som vanligt blev resultatet more-is-more, men jag tycker det är roligt när det är så. Man skulle kunna säga att det blev ett riktigt tittbord.

Snittamaryllis

$
0
0

Jag skippar amaryllis på lök i år och kör på snittblommor istället. På så sätt får jag blomning direkt, och så kan jag bara skaffa en ny när den gamla har blommat över. Utslaget på de cirka 7-10 dagar som de faktiskt brukar hålla sig fina blir ju kostnaden per dag inte så himla stor. Kompletterande kompisar, som vintergrönt och eukalyptus, brukar dessutom gå att återanvända i flera veckor.


Jag är nu inne på min tredje amaryllis sedan november. Färgsviten har sett ut så här fram tills nu: Aprikos - vit - aprikos. Vit är ju klassiskt och alltid fint, men det där med aprikos känns verkligen fräscht och har helt klart blivit en ny favorit här hemma. Kanske slår jag ändå till på en röd under julveckan. Eller varför inte en polkagrisrandig, om jag hittar en sådan. Oavsett vad det blir, så är det ju iallafall helt klart att det inte blir någon riktig jul utan amaryllis. 

Sol i sinnet

$
0
0

Jag tror baske mig inte vi har haft en enda soltimme under december månad, så när solen väl tittade fram en stund på eftermiddagen idag kändes det som en smärre sensation. Jag sprang och hämtade kameran för att äntligen få ta några bilder i riktigt dagsljus, och för att föreviga det man så smått hade börjat ge upp hoppet om att få återuppleva. Tänk att höjden av lycka i december kan vara en julduk dränkt i solljus. Så ljuvligt! Och tänk så rätt det gamla ordspråket har: Sol ute och sol inne leder verkligen till sol i hjärtat och sol i sinnet.


Min gröna auktionsfyndade kruka får tjänstgöra mitt på matbordet i jul. Den huserar en flergrenad vit julstjärna, och kombinationen smaragdgrönt och vintervitt är som alltid helt fantastisk. Det allmogegula (se där, gult återkommer som julfärg igen!) trätråget kommer från samma småländska sommarauktion, som tyvärr blev inställd i år på grund av ni-vet-vad. 


För övrigt var jag på ICA Maxi i Hässleholm innan jobbet imorse och storhandlade all julmat i ottan, innan resten av världen hade vaknat till liv och också hittat dit. Så nu är vi rustade med mat och godsaker inför en lång julkarantän för två. Och tar maten slut, så kan vi äta oss mätta på varsitt kilo chokladpraliner, som vi har fått i julklapp av våra respektive arbetskommuner. Fast en av oss är ju diabetiker, så risken känns överhängande att den andra av oss får äta båda kilona själv. Jag kommer rulla fram efter nyår...

Viewing all 4413 articles
Browse latest View live