Jag frossar vidare i gamla bilder på vår trädgård och tar en ny tur down memory lane. Mot grannen i söder har vi ett blandbuskage med bland annat syrén. Sommaren 2009 beslutade vi oss för att klippa fram två gamla plommonträd och en ask, som var helt överväxta och höll på att kvävas i den allmänna röran.
Plommonträden hade väldigt långa stammar och väldigt lite grenar, men vi tänkte att vi skulle ge dem en chans. När vi hade röjt bort all sly och grävt ur jorden på miljontals gamla rötter, så stod vi plötsligt där med vår första riktiga rabatt.
Vi tänkte oss en ganska naturell skuggrabatt, och började med att lägga dit mossiga stenar och en tillika mossig gammal gren från päronträdet, som hade rasat ner i någon höststorm redan innan vi flyttade in. Plommon blev det ju faktiskt, som ni ser. Inte speciellt goda sådana, men iallafall.
Genom åren har vi planterat in både det ena och det andra. Här växer bland annat daggkåpa, ormbunkar, skuggröna, funkia och murgröna. Längst till vänster i bild skymtar en dvärgrhododendron, som alltid blommar fantastiskt vackert i början av sommaren. Plommonträden ser fortfarande ut som strandade giraffer, men de får vara kvar ändå. Stammarna i sig är faktiskt riktigt dekorativa.
Ett par somrar i rad har jag roat mig med att formklippa en frösådd lönn. Den fyller ut riktigt fint och får vara kvar så länge den ser OK ut. Trampstenarna går hela vägen runt på baksidan av rabatten och är bra att ha när man måste hålla efter ogräset i början av sommaren. De försvinner dock nästan helt i frodig grönska senare på sommaren.
Här ser ni skuggrabatten i förhållande till rostornet och snäckdammsrabatten, som jag visade tidigare i veckan och som skymtar i bakgrunden på bilden. Tänk att det snart blir så här frodigt och grönt; det kan man inte tro just nu!
I höstas planterade jag in en japansk rönn mellan plommonträden, och jag ser verkligen fram emot att se hur den blir i sommar. Läckert med lite vinrött mot allt det gröna! Det här är den mest naturliga rabatten jag har gjort, och den blev bra utan att jag egentligen hade en aning om vad jag gjorde. Ibland bara blir det!