På jobbet i eftermiddags damp det ner ett MMS i inboxen på min mobil: "Titta vad jag har köpt!" Hur min sakletande äkta hälft resonerade när han stod där i antikaffären i Eslöv kan man nog inte riktigt leva sig in i, men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att varje svensk familj med självaktning självklart behöver en strumpautomat från Boråsmagasinet!
6 spänn för ett par nylonstrumpor låter ju nästan hårresande dyrt idag, när man kan få en storpack på Lindex för nästan inga pengar alls. Vilket decennium kan det röra sig om, tro? Kanske det rentav var riktiga strumpor man fick för pengarna? Nyckeln till alla små roliga fack följde iallafall med i köpet, så nu kan vi ju fylla den med vilka skojsiga små saker vi vill.
Sladd på baksidan och fungerande belysning i reklamskylten finns det med. Kanske man kan ha den som lampa i någon mörk vrå?
Fast å andra sidan, var i allsindar får vi plats med en strumpautomat? Vi som bor i världens minsta hus! Kanske vi kan slänga ut kylskåpet eller något annat tråkigt. Annars får vi väl sälja den, säger gubben. Svårsåld lär den ju knappast vara, för en strumpautomat vill väl varje svensk familj med självaktning ha?