Höstens första cyklamen har hittat hem till köksfönstret på Solhäll. Vit, så klart, för de är allra vackrast. Den får nästan räknas som snittblomma här hemma, för jag brukar tyvärr vara ganska usel på att hålla dem vid liv. Vacker så länge den varar är den iallafall.
Köksfönstren "fuskputsade" jag häromdan med vanlig hederlig glasspray både på insidan, utsidan (med utsträckt arm från ena fönstret till den andra) och på mellanglaset. Resultatet blev faktiskt helt OK, i synnerhet om man jämför med hur eländiga rutorna såg ut tidigare. De gröna krukorna på fönsterbrädan är fådda och loppade Upsala Ekeby-krukor.
Ett tag funderade jag på att plocka bort den lilla gröna hushållsvågen (loppad även den, så klart), men den är så himla perfekt att ha tomater i, så den får vara kvar ett tag till. Jag blir mer och mer glad över våra fönsterbrädor i marmor, som fanns genomgående i hela huset redan när vi flyttade in. Väldigt påkostat, får man säga, speciellt med tanke på skicket resten av huset hade då...
Jag plockade in en taklök från planteringsbordet vid ladan och satte den i en av krukorna. Den är otroligt läcker i närbild, med sina tjocka bladrosetter och röda "taggar" allra längst ut på spetsarna.
Jag klippte faktiskt bort en decimeterlång grön tygkant, som tidigare hängde ner under den vita spetsen på gardinkappan. Vi har så lågt i tak och fönstret är dimensionerat därefter; gardinen hängde lite för långt ner helt enkelt, och jag ville få in mer ljus. Jag har gått och grunnat på det ganska länge, och nu när jag väl ser skillnaden får jag säga att den där decimetern faktiskt gjorde susen.
För övrigt kan jag berätta att pinnstolen närmast i bild, som jag loppade i Ballingslöv för en dryg månad sedan, redan har förlorat sin tvilling. Knak och brak sade det härom veckan, när det ena stolsbenet knäcktes och lämnade en hög av sågspån på köksgolvet. Snacka om maskätet trä... Nu får jag leta nya stolar igen. Som om jag är ledsen för det! ;-)