Nu blommar Constance Spry för allra första gången på Solhäll. Vad kan man säga? Hon är rosornas ros, en drottning i trädgården och hon växer så det knakar! Jag tror nästan inte en ros kan bli vackrare än så här.
Vi har varit duktiga idag och kört till tippen med de 10 knallblåa lövsäckarna som stått på uppfarten alldeles för länge. Masonitskivorna från hallgolvet är också äntligen borta, och den delen av tomten ser med ens en aning trevligare ut. Det luktade inte kardemumma i bilen efteråt precis, men det är smällar man får ta. Fast är det väldoft man vill ha, så kan man ju alltid sticka näsan i en Constance Spry-blomma!