Igår och idag har jag ägnat åtskilliga timmar med vårens tradigaste städjobb: Att röja upp i ligusterhäcken längs staketet mot gatan. Här fastnar alltid tonvis med löv, både på insidan och utsidan av hönsnätet. Ogräs måste dras och kanten mot gräsmattan måste också snyggas till så här i början av säsongen. Det kanske inte ser så långt ut på bild, men i verkligheten är det åtskilliga meter, kan jag lova.
Ligustern köpte vi som "käppar" och inte som färdiga plantor. Den har tagit många år på sig, men nu börjar det iallafall bli något som liknar början till en häck. Det känns ju lite tradigt att klippa ner den så hårt varje år, men vill man att den ska bli tjock och fin, så är det bara att bita i det sura äpplet och gå loss rejält med sekatören.
Med facit i hand hade det nog varit bättre för en otålig människa som jag att köpa riktiga buskplantor, men är man snål så är man. I år har jag iallafall bjudit plantorna på "lyxgödsel" i form av Algomin, så nu håller jag tummarna för att de ska tacka mig genom att växa extra duktigt.