Nu blommar mitt lilla persikoträd! Det är av sorten Amsden och planterades i augusti 2011 som en 40-årspresent från mina två kära väninnor A och A. Det är fortfarande ett pytteträd som bara är en tvärhand högt, fast stammen har tjocknat rejält och man kan se att det har rotat sig ordentligt. I år kommer det också flera nya gröna skott, vilket jag hoppas innebär att det håller på att växa till sig lite grann.
Jag har satt trädet mot husets södervägg, där det står i lä snett bakom värmepumpen. Där är det varmt och skönt större delen av året. Ja, titta bara på sniglarna som sitter lite här och där på väggen och gottar sig! Här växer trädet i sällskap av lavendel, nävor, rosen Louise Odier, några tulpaner och den där ensamma kejsarkronan jag skrev om häromdagen. Förhoppningen är att det ska växa upp mellan fönstren så småningom. Än så länge har jag inte funderat så mycket på att spaljéa upp trädet, men det kanske vi får göra på sikt.
Här i byn finns det ett vackert gammalt hus där det växer ett enormt persikoträd mot fasaden. Grenarna dignar alltid av frukt framåt hösten. Så vill jag att det ska se ut på Solhäll! Jag ska nog tjuvkika lite hur de har gjort med spaljéringen nästa gång jag går förbi. I mitt minne tänker jag att det växer fritt mot väggen, men det gör det nog inte.
Tills vidare njuter jag av mitt lilla blommande träd och går förbi och kikar på det flera gånger om dagen. Det bar frukt första året, men förra året frös blommorna ihjäl när det kom en köldknäpp sent i april. För säkerhets skull har jag "duttat" med en pensel i blommorna i år för att hjälpa till med befruktningen, och jag håller ett vaktande öga på väderprognosen varje dag. Blir det risk för frost tror jag nästan att jag sveper in trädet i min varma Fjällräven-jacka. I år vill vi ha persikopaj på Solhäll!