Glasverandan är alltid en ledsam historia den här tiden på året. Den är alltid ostädad och skräpig efter julen, och vinterfukten och temperaturväxlingarna leder till att det blir svarta mögelprickar på insidan av fönsterspröjsarna. Igår eftermiddag när solen lyste och det blev varmt och gott här ute, började jag röja upp och torka av så smått. Nu är iallafall halva verandan ren och fin, fast fortfarande inte speciellt vårfixad. Det får komma senare, för det är fortfarande alldeles för kalla nätter för att gröna växter ska överleva här ute.
Jag hängde upp den gamla rakspegeln på en spik som redan fanns på väggen ovanför rottingstolen. Tidigare hängde spegeln ovanför mitt nattduksbord, men jag tog bort den när vi satte upp de nya sänglamporna. Här ute speglar den ljuset så fint och blir som ett extra litet fönster.
På det smala hyllplanet på spegeln har jag ställt ett litet gäng keramikugglor, som jag hittade bortglömda i en låda i hallbordet. Ja, jag har ju ugglor lite överallt, hihi!
Glasverandan kommer nog kräva ett helhetsgrepp på sikt. Fönster och dörrar behöver renoveras rejält, om de ska kunna räddas till omvärlden överhuvudtaget. Kanske är det rentav så att vi behöver låta tillverka helt nya dörrar på sikt, för de är verkligen inte i bra skick alls. På ett gammalt hus finns det alltid saker att göra...