Om man har klockljung på utebordet, så är det definitivt ett tecken på att man har kapitulerat för hösten. Jag har klockljung på utebordet sedan en hel vecka tillbaka. Imorse längtade jag dessutom efter mina fingervantar, när jag gick nerför backen till bussen. Det var ju så ruggigt och blåsigt.
Som ett brev på posten har dessutom höstens första förkylning anlänt till Solhäll. Ikväll blir det varmt te och tidig läggning. Atjo atjoo atjooo, prosit!