Det är ändå något visst med en trädgård om hösten. Allt är inte prydligt och vackert, och ganska många perenner är överblommade vid det här laget, men växtkraften är det minsann inget fel på. Allt lever liksom sitt eget liv. Vidjehortensians blommor skiftar i färg från vitt till rosa, och lammöronen jag fick av min snälla granne börjar växa ihop till riktigt rejäla tuvor.
Anisisopen har blommat mer eller mindre ända sedan början av juli och är nu lika hög som prydnadskörsbärsträdet. Fånget med silvrig malört börjar bli gles i mitten, men är fortfarande en härlig kontrast till allt det gröna.
'Wizard of Oz'-dahliorna i krukorna på uteplatsen levererar fortfarande blomma efter blomma, och jätteverbenan är verkligen min ultimata darling. Buxbomen står fortfarande i korg och väntar på att bli planterad någonstans innan vintern. Jag tänker att jag har gott om tid kvar att bestämma var den ska stå permanent.
Som av ett härligt sammanträffande har luktärterna slagit ut i precis samma knalligt rosa nyans som kaskadpelargonerna. Det visste jag inte, när jag ställde dem bredvid varandra. Man blir ju som man umgås, som Elin i "Fucking Åmål" säger, hihi!
Men luktärterna luktar onekligen mycket godare.
Idag hann jag faktiskt klämma in lite quality time med min trädgård när jag kom hem från jobbet. Tänk så bra man mår, när man får tassa runt ute en stund innan kvällsmaten. Det var riktigt skönt ute. Man får ta vara lite extra på de små sensommarstunderna nu, för man vet inte hur länge till det varar.