Den största behållningen med lördagens besök på Sofiero var ändå när vi strövade runt i slottets fasta trädgårdar. Här finns nämligen flera stycken med lite olika tema, och alla är de precis lika fina och välskötta. Allt känns lite arts-and-crafts-inspirerat, med en blandning av formklippt/tuktat och yvigt/färgglatt.
Många av årets perennrabatter gick i mörka, mustiga och klara färger, vilket kändes väldigt nytt och fräscht. Min favorit Monty Don hade säkert använt termen "jewel garden" om han hade sett det. "Juvelträdgård", så fint ändå!
Sofiero har en speciell trädgård för dahliablommor av alla tänkbara sorter. Rabatterna i den delen är verkligen maffiga, med MÄNGDER av samma sort i en och samma rabatt. Det var svårfotograferat i det starka solljuset och måste upplevas i verkligheten för att den rätta wow-effekten ska infinna sig. Jag bjuder istället på en närbild av min klara favorit, som nu seglar upp som etta på min önskelista inför nästa år: 'Otto's Thrill'. Fullt utslagna ser blommorna ut som rosa varianter av den populära 'Café au lait'-dahlian, med de största och maffigaste blommorna man kan tänka sig.
Även i år finns det en gång som är helt kantad av krasse. Detta förälskade jag mig i redan för två år sedan och funderade på att kopiera hemma i min egen trädgård, men det har inte blivit av än. På bilden ser man inte riktigt hur frodigt och läckert detta faktiskt är, men det kan jag lova att det är.
Sofiero är onekligen en plats man gärna återvänder till. Nästa vår skulle jag vilja försöka ta mig hit när det blommar i rhododendron-ravinerna. Jag kan tänka mig att det är helt storslaget!