Det har blivit lite av en tradition att besöka Wanås skulpturpark en gång varje sommar. Det är verkligen ett härligt ställe med både vackra omgivningar, roliga konstprojekt och god mat. Idag stämde vi träff med delar av makens familj där: Svärmor, svägerska och systerdotter.
Vi började som vanligt med lunch på uteserveringen. Jag åt varmrökt lax med pepparrotscreme och färskpotatis, vilket verkligen smakade mums. Hela rätten var överströsslad med rostad panko (ett slags asiatiskt ströbröd), vilket verkligen var en riktig höjdare.
Sen traskade vi runt och tittade på gamla och nya konstverk och installationer, både inomhus och utomhus.
Majoriteten av alla konstverk interaktiva. Man får röra dem, klättra på dem, vara en del av dem. Det är det som gör utställningarna så lockande för alla åldrar. Och man behöver verkligen inte vara barn för att bli sugen på att klättra upp här!
En "söndersprängd" kanin kan ju låta lite brutalt, men visst var den väldigt söt ändå?
Och vem hade kunnat tro att ett draperi av tvinnade lakanstrasor och gamla ölflaskor kunde vara så fint? Dessutom lät det väldigt trevligt, när flaskorna klirrade mot varandra i vinden.
Om man inte orkar gräva en damm hemma, så kan man lägga en "sjö" av speglar på marken. Så läckert! Och vilket magiskt ljus.
Fotografen själv fastnade visst i en spegelbild.
Och så den kissande damen, som är min absoluta favorit. Det är faktiskt en fontän, och lär vara en pastisch på det mer klassiska fontänmotivet med kissande pojkar/män. Skånes svar på Manneken Pis, helt enkelt, hihi!
Sen åkte vi hem och drack eftermiddagskaffe under vårt parasoll, med goda bakelser från byns fantastiska smørrebrødsbutik. Det finns sämre sätt att tillbringa sin sista semesterdag på, får man nog ändå säga.