På något sätt känns det som att man förväntas vilja åka bort på sommaren. Som att det inte räknas som riktig semester om man inte har minst en utlandsresa inplanerad, eller tänker segla en vecka i Stockholms skärgård eller hyra en stuga på Gotland. Folk tittar alltid lite medlidsamt på en, när man säger att man bara ska vara hemma. Som om det vore något ledsamt. Som om det vore något tråkigt.
Själv tycker jag att det är lite ledsamt att folk längtar bort hela tiden. Den bästa semestern för mig är ju att veta att jag ska få vara hemma fem veckor i rad. Vakna på morgonen och bestämma vad jag ska göra eller inte göra den dagen. Pyssla i min trädgård. Ligga i min solstol. Läsa mina böcker. Greja i mitt hus. Sova i min egen säng. Möjligtvis åka på en utflykt, men helst komma hem igen samma dag. För visst måste den riktiga meningen med livet vara att bygga ett hem där man faktiskt vill vara? Ett hem att längta till och inte ifrån? Jag längtar oftast hem innan jag ens har åkt, hihi! För mig är "hemester" det absolut bästa sättet att ha semester.