Efter att ha spillt ut en halv flaska Tipp-Ex rakt ner i knät på jobbet idag, så kändes inte den här dagen som någon höjdare. Jag hade mina favoritjeans (läs: de enda jag kommer i) på mig, till råga på allt. Men så är livet när ens sanna namn egentligen är Fröken Klumpig.
Som plåster på såren bjuder den sena eftermiddagen iallafall på lite skön höstsol. Jag har varit ute i trädgården och konstaterar att det fortfarande blommar lite här och där. Här är en Louise Odier-ros som njuter allt den kan innan frosten kommer och tar den.
Och i en av mina tomma odlingsbäddar ligger grannens katt fortfarande och gottar sig. Det gäller att njuta medan man fortfarande kan!
På lokalradion imorse sa meteorologen att den första frosten är att vänta. Jag som knappt har förberett någonting, men nu har jag iallafall lyft in pelargonerna på glasverandan. Dags att börja rota fram mina flanellpyjamasar.