Schersminbuskarna blommar i buskagen både i norr och söder. Det är verkligen en fröjd för både ögon och näsa. På uteplatsen samlas krukor av allehanda slag. Det känns fortfarande lite "ofixat" här, och parasollet har inte ens kommit ut. Jag längtar efter vårt nya bord, men det blir inte klart förrän tidigast vecka 28. Den som väntar på något gott får alltid vänta för länge...
Buskaget i söder är onekligen ganska vildvuxet, men jag älskar den lummiga och lite otuktade känslan. Vi klipper det vertikalt med ojämna mellanrum, när det svämmar över bredderna alldeles för mycket och hänger in över de andra växterna och "äter upp" dem. Idag flyttade jag fram en stackars vitbrokig kornell, som stod alldeles för långt bak. Den ser lite maläten ut, så vi får väl se om den tar sig.
Under äppelträdet är en liten höna på rymmen, hehe! Jag har faktiskt inte gett upp tanken på att ha ett par riktiga höns här hemma, men i sommar blir det iallafall inga. Att äga djur är ett stort ansvar, som helt klart kräver både genomtanke och förberedelse. Vad gör man till exempel om en höna blir sjuk? Kan man stoppa den i bilen och åka till veterinären då? Jag har onekligen lite svårt att se mig själv stå och nacka en höna...
"Hitterosen" (som är köpt som pytteliten planta på en loppis för några år sedan) blommar som en galning i klätterställningen på framsidan, och honungsrosen på armeringsnätet på väggen likaså. De liknar varandra väldigt mycket, men "hitterosen" doftar inte fullt lika starkt. Kan det vara någon slags förvildad hybrid, tro?
Där skymtar hyrbilen också, men den ska lämnas tillbaka redan imorgon. Utan ett specialtillägg i försäkringen blir det ganska dyrt med hyrbil i längden, och både maken och jag kan pendla kommunalt till jobbet under veckan som kommer. Vi får väl se hur vi gör framöver, men det beror ju lite grann på hur det går med vår egen bil.