När klockan ringde strax efter klockan 6 imorse kändes det nästan som om jag inte hade sovit någonting. Det hade jag nog nästan inte heller, för jag vet att jag har hört klockan slå både det ena och det andra under natten. En sådan där typiskt orolig natt när man ska ställa om från ledighet till jobb, med andra ord. Men när jag väl var på plats på jobbet så rann dagen iväg snabbt som bara den. Riktigt skönt att komma igång igen, ändå.
Ute i smatten möts jul och vår: Ljusslingan hänger kvar på väggen och i kannan står röda tulpaner och blåbärsris, men i krukan till vänster står makens hemmaodlade avocadoplanta på sin vinterförvaring och grönskar som om det vore mitt i juni. Härliga kontraster, får man säga! Röda Ingrid Marie-äpplen i en korg kommer man undan med alla tider på året.
I år har vi varit riktigt föredömliga när det gäller att göra "taberas" på julmaten i kylskåpet, får jag säga. Sillen skickade vi med svärmor hem redan på julafton, och rödkålen åkte med svägerskan. Ikväll gör vi omelett på det sista som är kvar av julskinkan, och sedan är det minsann ingenting kvar. Ja, förutom en liten burk rödbetssallad som står och gömmer sig bakom filmjölken. Just det där med kvarglömd rödbetssallad är faktiskt lite av en tradition här hemma. Och traditioner kan man ju inte bara avskaffa hur som helst, hihi!