Oj, vad mörkt det är nu. Mörkt när man vaknar på morgonen, mörkt när man går till jobbet, mörkt nästan direkt när man kommer hem. Och dagar som idag, när gråtunga skyar täcker hela himlen, känns det som om "lampan" inte har tänts överhuvudtaget. Dagar som idag blir jag så himla kvällstrött och sitter vindögd i soffan redan vid 19-snåret och väntar på att jag ska få gå och lägga mig.
Överlag blir jag alltid sömnigare så här års; vill mest krypa ner under mitt täcke och stanna där, som vore jag en hibernerande björn. "Väck mig i mars-april när våren är här igen!" Mysigt och skönt på ett sätt, dystert och lite vemodigt på ett annat sätt.
Mysigt ändå när jag får dra på mig stickade koftor och fårskinnstofflor. Skönt ändå att kunna sänka tempot lite grann och lägga alla "måsten" på hyllan ett par månader. Men dystert att frysa om tårna redan nu och veta att vi går mot ännu kallare tider. Vemodigt att se löven fladdra runt i köksträdgården, som nyss prunkade av grönska och liv.
Men nog blir tillvaron lite ljuvare när man får fiska fram sina ljusslingor ur sommarförvaringen, tända alla sina värmeljuslyktor och fjutta eld i öppna spisen. Just i de där stunderna är hösten ganska oslagbar, faktiskt!