Oj, så mörkt det är på morgnarna nu! När mobilen ringer strax efter 6 tror både min kropp och knopp att det fortfarande är mitt i natten. Det känns lika snopet varje gång jag drabbas av insikten att det är dags att pallra sig upp. Maken skrattar och säger att jag ser ut som en nyvaken Kalle Anka, där jag sitter på sängkanten och plirar. (Ni vet den där husvagnsepisoden på julafton.) Hmm...
Märkligt att betänka hur många veckor det faktiskt är kvar innan det är dags att ställa om klockorna till vintertid. Tänk, då får man en hel timmes extra sovmorgon! Jag längtar redan...