När våren hade övergått i sommar fanns det fortfarande inga spår efter solhatten 'Magnus' i rabatten på södersidan. Jag gick och surade lite över det där en stund, men sen lyckades jag förtränga det hela. Men så häromdagen var han helt plötsligt där igen, i all sin knallrosa glans!
En ynka ensam liten blomma, men ack en sådan välkommen överraskning! Nu känner jag ett starkt ha-begär över att ha ännu fler 'Magnusar'här hemma. Kanske trivs de bättre i en annan rabatt? Det kan väl ändå vara värt ett försök.