Igår eftermiddag fick jag ett ryck och skar av en rejäl bit gräsmattekant längs min relativt nygrävda rabatt framför kastanjestaketet. Trots att jag har vattnat duktigt, så har spansknävorna jag planterade för ett par veckor sedan inte riktigt tagit sig. Jag misstänkte att gräset "snodde" det mesta av vattnet, och när jag grävde upp en planta så visade det sig mycket riktigt att den var alldeles torr kring rötterna. Bäst att gräva bort mer gräs, med andra ord. Sen planterade jag om alla plantor, vattnade rejält i groparna och fjäskade lite extra med ny jord och kogödsel. Hoppas de tar sig.
När jag ändå stod där med jord upp till hårfästet (förstår inte riktigt hur jag lyckas med det, men så blir det varje gång jag gräver) passade jag på att gräva en rabatt även till vänster om ingången. Där planterade jag några rosor och en näva som jag hade satt i en av pallkragarna över vintern.
Sist men inte minst körde jag ner några skottkärror sten, som jag lade som kant mot gräset. Jag valde stenar som var platta på ovansidan, så att det ska gå lättare att köra gräsklipparen längs kanten. Nu ser det nästan fånigt prydligt ut, men det där brukar ge sig när gräset växer tillbaka mot stenarna.
Det återstår att se om (när) jag hittar på något med själva ingången. Den där lilla gräsplätten som är kvar gör ju ingen människa lycklig. Det kanske får bli en liten stensättning här, eller åtminstone en extra gångplatta. Och kanske det vore trevligt att göra någon slags portal som ramar in hela ingången. Ska man våga sig på att snickra ihop något på egen hand? Det där tål ju att tänkas på...
Nog känner jag mig lite stel i ryggen idag; det där med ergonomi är inte min starka sida... Men det är ju så roligt att gräva!