Vid 9-snåret imorse fick vi finbesök i trädgården. Det var en liten igelkott som fnattade runt i rabattkanten i jakt på något mumsigt att äta till frukost. Jag såg honom från köksfönstret och tassade ut iförd tofflor och nattlinne med kameran i högsta hugg. "Kan du inte sitta still en stund?"frågade jag med min allra snällaste röst, och då gjorde han det för en stund. (Jag tror nästan att jag ser min egen reflektion, där i hans glittriga öga!) Sen pinnade han in i buskarna och försvann.
Jag vill tro att det var Pigge Lunk som var här på besök. Ni vet, igelkotten från 70-talets barnbok/barnskiva med texter av Gösta Knutsson, om den lille igelkotten som bodde hos Bullgumman och Bullgubben på gården Rundhult. "Pigge, Pigge, Pigge Lunk. Han har taggar på sin rygg. Sticker dig om du är stygg. Men om du är riktigt, riktigt snäll, så kan du nog försiktigt klappa Pigge, Pigge Lunk."Åh, så nostalgiskt!