Det är ändå något visst med en storstad i julskrud. Jag hade ärende till Malmö under eftermiddagen, och när jag var klar med det så strosade jag genom stan på väg tillbaka till centralstationen. Jag är ju barnsligt förtjust i det där med belysning av olika slag till jul, så stadsbesöket blev extra njutbart så här i december. På Gustav Adolfs torg, där julbodarna står tätt, finns det mängder av lampor och marschaller som lyser upp i eftermiddagsmörkret, och i en gammaldags karusell snurrar vita hästar runt, runt. Det är vackert, på något sätt.
På Lilla Torg (där det under mina år i Malmö brukade finnas en isbana i december) står en lampa som verkligen får en att dra på smilbanden. Men kan ni tänka er, en sådan behöver jag egentligen inte åka så långt för att se, för det står faktiskt en i grannbyn också!
Men tänk, precis som vanligt var det himla skönt att komma hem igen. Till mörkret, tystnaden och lukten av kall luft och vedeldad björk. Och det bästa av allt är egentligen att man kan få det bästa av två världar på en och samma eftermiddag.